Ordlös kommunikation mellan dans och musik

I Kiruna, Piteå och Luleå dansar elever från kulturskolor och, som här på Studio Acusticum, barn och ungdomar i alla de olika dansklasser som staden är begåvade med. Därmed kan man följa vägen från väldigt unga år fram till det professionella danslivet - en mycket god idé och en givande upplevelse. Dans är just nu sällan bara dans - på den absoluta samtidens dansscen handlar det för det mesta om olika former av performance. Emellanåt kan man tänka som den där berömda skådespelaren - kanske var det Laurence Olivier apropå Robert De Niros viktökning för rollen som boxare i en film - när han ställde den retoriska frågan om inte det hade räckt med enbart skådespeleri. Därför känns det befriande att få uppleva dans som bara är just dans. Inte för att Pontus Lidberg skulle hålla med mig - han kallar nog förmodligen själv sitt verk, som en gång gjordes på beställning av Dansmuseet, för en performance och laddar föreställningen med både projicerade bilder och låter rollerna mellan dansare och pianist stundtals flyta fritt. Lika viktig som dansaren är pianisten, Magnus Svensson, med sitt känsliga spel som ofta lutar åt det kraftfulla. Det är vackert och stundtals gripande, men mer än så blir det aldrig. Och varför framföra verket i halvmörker? Hur vore det med lite skapat ljus?

Ordlös kommunikation mellan dans och musik

Dans i Nord skickar ut dansaren och koreografen Pontus Lidberg och Magnus Svensson på turné i Norrbotten med ett förhållandevis kort dansstycke och låter lokala arrangörer skapa en helkväll i dansens tecken.