Ont om absoluta sanningar

Erika Bjerström, journalist på SVT, började bevaka miljöfrågor redan 1982. För att stärka och professionalisera yrket, som trots sin aktualitet ändå ofta uppfattades som udda på redaktionerna, var hon med om att starta Miljöjournalisternas förening 1989. Som mest hade föreningen 200 medlemmar på 1990-talet. Idag är motsvarande siffra 80 och de specialiserade miljöjournalisterna är få.-Klimatfrågorna tvingar alla inom nyhetsvärlden att brassa på och då märks bristen på kunskap. Redaktionerna har svårt att sovra, stå emot lobbyister och göra relevanta bedömningar av forskarnas utspel, säger Erika Bjerström, som förra året skrev en debattartikel i frågan i tidningen Journalisten. Snällt och godartat
-Det är lätt för redaktionerna att hamna i miljöorganisationernas ledband. Eftersom miljö anses som ett snällt och godartat ämne har pressmeddelanden från olika miljöorganisationer en tendens att åka rakt in i nyhetsrapporteringen utan att man ställt samma kritiska frågor till dem som man ställer till andra som vill förmedla sina budskap. Samma sak gäller forskare. I Storbritannien har många tidningar numera klimatreportrar, som vet vilka forskare som larmar för att de behöver höja sina anslag.En konsekvens
Klimathotet betraktar Erika Bjerström inte som en enskild miljöfråga utan som en konsekvens av transporter, produktion och livsstil. Hon tycker att det hänt mycket positivt inom den
svenska miljöjournalistiken på senare tid och nämner som exempel flera som hon tycker utmärkta satsningar kring klimathotet. -Men det gäller inte övriga redaktioner, där pågår allt som vanligt. I reseprogrammen skildrar man sällan ekoturism eller granskar resebranschens miljöarbete. Få ekonomijournalister bryr sig om varför Sverige halkat efter när det gäller den oerhört lönsamma miljöteknikindustrin och matskribenter redovisar inte de koldioxidutsläpp maten ger upphov till, säger Erika Bjerström. Oro för återväxten
Som erfaren miljöjournalist tycker hon att det är ont om absoluta sanningar inom miljöforskningen och hon ifrågasätter varför till exempel ingen ställer frågan om Kyotoavtalet är en vettig konstruktion och att många redaktioner i sin iver att minska koldioxidutsläppen gör sig till miljörådgivare och tar på sig en roll som egentligen är Naturvårdsverkets. -Jag tycker mig se att redaktionerna tar miljöfrågorna på ett allt större allvar och att man försöker arbeta professionellt. Men jag oroar mig en del för återväxten eftersom miljöområdet är ett viktigt bevakningsområde,
säger Erika Bjerström.