Ömsinta möten

Om livet. Christian Arin lär sig varje tisdag om livet, av den allt mera förlamade gamle läraren Morrie, i den mycket fint och ömsint uppfattade pjäsen Tisdagarna med Morrie, som visas även i kväll i Luleå.Foto: ANNA HÅLLAMS

Om livet. Christian Arin lär sig varje tisdag om livet, av den allt mera förlamade gamle läraren Morrie, i den mycket fint och ömsint uppfattade pjäsen Tisdagarna med Morrie, som visas även i kväll i Luleå.Foto: ANNA HÅLLAMS

Foto:

Kultur och Nöje2011-04-02 06:00

Tisdagarna med Morrie

Av Mitch Albom, Jeffrey Hatcher

Regi: Christer Engberg

Scenografi och kostym: Åke Candell

Musik: Rolf Hedberg

Medverkande: Lars-Erik Berenett, Christian Arin

Gästspel av Teater in Lärkans aula

teater

Christer Engberg, från Luleå, har regisserat denna både finstämt ömsinta och valörrika turnerande föreställning från gruppen Teater i byggd på sportjournalisten Mitch Alboms bok Tisdagarna med Morrie, som handlar om Alboms egna regelbundet återkommande möten med en avhållen gammal lärare som han tappat kontakten med under 16 år men nu återupptagit igen.

Sociologiläraren Morrie Schwartz har drabbats av den fullständigt vidriga neurologiska sjukdomen ALS och kommer, obevekligen, att dö. Men under varje tisdag tills det blir så dags kommer Mitch till Morrie, med flyg från Detroit till Boston.

Och de pratar. Om livet, döden, kärleken, allt annat också. Och kommer att betyda väldigt mycket för varandra.

Boken om Morrie blev en saklig bestseller, fylld med pseudo-filosofiska resonemang men ändå: sann och gripande.

Det finns en filmversion av den med en åldrad Jack Lemmon som Morrie. Mycket sevärd, även den.

Och det kan man absolut säga även om denna ungefärligen två timmar långa teaterdialog också, med vacker scenografi av från Norrbottensteatern bekante Åke Candell samt stämningsfull musik av den från samme teater i många decennier verksamme Rolf Hedberg.

Christer Engberg har regisserat utan att stöka till det på något onödigt sätt och placerat de två goda krafterna Lars-Erik Berenett och Christian Arin, i rollerna som Morrie och Mitch. Onekligen ett par saftiga köttben att bita tag om med aktörs-hörntänderna och som de också, var för sig, gör mesta möjliga av. Och det utan att bli alltför sentimentala. Mycket vackert så.

Lars-Erik Berenett har givetvis den mest tacksamma uppgiften och han kramar varje väsning ur den. Man ska vara försedd med ett hjärta av gråsten för att förbli oberörd. Så bra är det.

Men Christian Arin är också värdefull. Och det må vara skomakarfilosofi som serveras, men det kan försäkras: så är livet och dess villkor.

Föreställningen visas även i kväll, i Lärkans aula.

Tag er dit och titta.

Gör verkligen det.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!