En ljus sommarnatt för ett par år sedan berättade översättaren Lena Grumbach, som översätter svenska romaner till franska, om den succé Katarina Mazettis Grabben i graven bredvid gjort i Frankrike. Inte nog med att boken Le Mec de la Tombe dá coté, som den heter på franska, sålts i flera hundra tusen exemplar. Boken hade också blivit pjäs, en succéartad historia, som bland annat spelades på flera scener i Paris, men också i Bryssel och Schweiz.
Nu lär teaterrättigheterna vara sålda också till Spanien och enligt uppgift har ett franskt filmbolag påbörjat arbetet med att filma boken som vid det här laget har översatts till inte mindre än 28 språk sedan den kom ut på svenska 1999 (2002 kom Kjell Sundvalls film med samma titel).
Det är inte utan att man häpnar inför sådana uppgifter. För tänker man något om bonden Benny och den supersvenska bibliotekarien Desirée så är det väl inte direkt det kosmopolitiska och internationella som slår en, om man säger så. Men man bedrar sig alltså.
Avskalat i blått
Kanske lika mycket som när man möts av de tillfälliga lagårdsdörrar som Norrbottens ordinarie entrédörrar i glas plötsligt förvandlats till och raskt drar slutsatser om scenografin. För scenrummet befinner sig förmodligen så långt man kan komma från världens alla bondgårdar - en ren och avskalad dröm i blått, signerad scenografen Sven Haraldsson med benäget bistånd av den briljanta ljusdesignern Maria Ros Palmklint.
Ett minimalistiskt rum, alltså. I själva verket helt tomt innan det undan för undan fylls till det myller som åstadkoms av nio skådespelare och fyra musiker som i denna pjäs tycks gestalta det mesta - kossor, hatthyllor, stereoanläggningar.
Sjunga med
Så här en vecka innan premiären hoppas regissören Åsa Melldahl på en föreställning med drag som både är känslosam och humoristisk och på att publiken ska sjunga med i sångerna.
För nu handlar det om premiären för musikalen Grabben i graven bredvid, med musik av Erik Petersén och med text av regissören själv. De båda har arbetat tillsammans många gånger tidigare, inte minst på Radioteatern där Melldahl under flera år var chef. Idén att göra musikal av boken kläcktes av Petersén och tillsammans har de tidigare gjort en radioteaterversion.
- Det var Karin Enberg som frågade om vi kunde tänka oss att göra en version för scenen också, säger Åsa Melldahl som för första gången arbetar på Norrbottensteatern.
Kasten är tvära i teatervärlden. Åsa Melldahls senaste uppsättning var den uppmärksammade Utrensning av Sofi Oksanen på Stockholms stadsteater, en svindlande historia som rymmer berättelsen om tre generationers kvinnoliv, ett världskrig och två politiska system och en utsatthet bortom orden. På Norrbottensteaterns scengolv vaggar nu bland annat skådespelarna Maja Runeberg och Therese Lindberg, som under hösten spelade döttrarna i Lars Noréns svarta Natten är dagens mor, kring som kossor med spända juver.
- Det här är ingen högtravande föreställning. Men jag tror ändå att framgångarna med boken har lite att göra med titeln och det sätt på vilket den öppnar för existentiella frågor. Det är visserligen ett långt steg mellan Beckett, som skriver att kvinnan föder gränsle över en grav, och Katarina Mazetti. Men hennes berättelse handlar också på ett sätt om livets yttersta poler, våra yttersta gränser. Det finns en stark spänning i att det här omöjliga kärleksparet träffas vid en grav, det riktar ljuset våra liv, på alla val vi måste göra under våra liv, säger Åsa Melldahl.
Som erfaren regissör, inte minst av opera och musikal, skulle hon förmodligen kunna tala länge om skillnader och likheter mellan teaterträdets olika grenar. Nu nöjer hon sig med att bland annat konstatera att musiken lägger till det som saknas i komplexitet när det gäller dialogen, något som gagnar just den här berättelsen.
Att det gått några år sedan Katarina Mazetti skrev märker hon tydligt - boken berättar om ett vardagsliv före den digitala revolutionen.
- Jag har låtit det få vara så, historien får ligga och flyta lite i tiden.
Dessutom säger hon sig ha funnit något unikt på Norrbottensteatern.
- En imponerande hög musikdramatisk profil, de ligger otroligt i framkant. Jag tror faktiskt inte att man skulle ha kunnat göra den här föreställningen någon annanstans i Sverige i dag. Det här är en otroligt stor satsning för en teater.