Ombytta roller på Teaterhögskolan

Det är den brittiska skådespelerskan och röstpedagogen Nadine George som leder övningarna i nära samarbete med Teaterhögskolans röstlärare Lars Magnusson. Hon har under många år målmedvetet arbetat fram en särskild metod för att utveckla och träna skådespelarröster. Metoden bygger på den röstforskning som den tyske sångpedagogen Alfred Wolfsohn en gång inledde och som senare utvecklades vidare till en teknik för tal av skådespelaren Roy Hart. Nadine George var under många år hans elev och ingick också i hans The Roy Hart Theatre. Under senare år har hon bedrivit forskning för att lära ut sitt sätt att jobba med rösten på Birmingham University Drama Department och är också en flitigt engagerad gästlärare på teaterhögskolor runt om i Europa. Till Luleå kom Nadine George för några år sedan och hit återvänder hon ständigt för att undervisa teaterhögskolans elever. Upprinnelsen till metoden är dramatisk och skrämmande. Som ung soldat under Första världskriget berördes Alfred Wolfsohn djupt av ropen från döende soldater. Han frågade sig själv hur det kunde komma sig att en döende människa hade så mycket liv i sin röst. När han senare tog sånglektioner kände han att den mänskliga rösten var kapabel till så mycket mer och började utforska sin egen rösts gränser. Senare kom han att träna andra. En av dem var Roy Hart som i sin tur förde Wolfsohns sätt att arbeta vidare. För Roy Hart, som också var psykolog, stod det tidigt klart att rösten var starkt sammankopplad med kroppen och känslorna, något han tog fasta på i sin metodutveckling. Själv var han en röstekvilibrist som lärde sig sjunga alla arior i Mozarts Trollflöjten med rätt stämma ? manlig som kvinnlig. Konkretion är viktigt för en pedagog och Nadine George anser att Wolfsohns och Harts arbetssätt går att lära ut enkelt och effektivt. I sin egen metodutveckling har hon utgått från Shakespeares texter. Dels för att hon gillar dem, men också för att de är så innehållsrika. I stället för att dela in röster i bas, tenor, alt och sopran ? så som man gör inom sången ? väljer Nadine George att kalla stämmorna manliga och kvinnliga, med underrubrikerna låg manlig, hög manlig, låg kvinnlig och hög kvinnlig. Viktigt instrument  ? När jag arbetade med studenter och gav dem i uppgift att uttala några repliker kopplad till olika kända personer i Shakespeares dramer på de fyra olika sätten, kvinnor som män, märkte jag att det hände något med deras koncentration och deras sätt att ta sig an rollkaraktären. Det var som om deras röster blev förkroppsligade, som om de hämtade energi till rollgestaltningen genom rösten och inte genom att tänka med huvudet, säger Nadine George. En skådespelares röst är ett av deras viktigaste instrument. Det gäller att veta vad man gör för att inte skada den och till sin metod för att arbeta med rollgestaltning genom rösten har Nadine George också kopplat en serie andnings- och uppvärmningsövningar.  ? Ingången till känslorna går genom rösten, inte genom huvudet. Känslorna finns alltid i kroppen och om man arbetar medvetet kan man som skådespelare komma åt den energi och kraft som man behöver till sin rollbearbetning genom rösten. Totalt rollbyte På Teaterhögskolan i Luleå låter hon nu de kvinnliga eleverna spela Stormen, medan killarna får ta sig an Muntra fruarna i Windsor. Rollbytet är totalt, det handlar både om att tala och om att röra sig som det motsatta könet. SarahMaya Jackson har fått ikläda sig rollen som trollkarlen Prospero i Stormen. Nu repeterar hon under överinseende av Nadine George. Låter som en hel karl och rör sig som en stor örn i svart cape. Prosperos tjänare, luftanden Ariel, är av mer sammansatt slag. Varken man eller kvinna, kanske ett både och. HildeMarie Farstad gör rollen och låter sin röst färdas, kanske mellan högt manligt och lågt kvinnligt.  ? Vi försöker att finna en unik balans mellan det kvinnliga och manliga som finns i allas våra röster. Man kommer på en hel del genom att prova en röst från det motsatta könet. Med sin utblick i världen anser Nadine George att Sverige har en bra teaterutbildningen. I Sverige går man fyra år och ägnar sig mest åt teaterscenen. I England är skådespelarutbildningen treårig och innehåller en hel del TV- och film-träning. Frågan är då varför engelska skådespelare ändå håller så god klass i internationell jämförelse?  ? Därför att vi måste, säger Nadine George. Mördande konkurrens  ? Konkurrensen är mördande, om du inte är bra så har du inte en chans att ta dig fram. Som alla metoder har Roy Harts också ifrågasatts genom åren. Nadine George är noga med att påpeka att det hon lär ut inte är någon dogm, något som måste följas till punkt och pricka.  ? Jag känner mig mycket ödmjuk inför min uppgift och väljer att bygga relationer med folk jag lärt känna genom åren i stället för att komma med den enda sanna lösningen. Det här är ett sätt att jobba med röster, ett mycket konkret sätt för att komma åt något väsentligt. Men var och en kan vidare-utveckla metoden eller lägga till sitt eget i den.

Ombytta roller på Teaterhögskolan

Kvinnor ikläder sig roller som män, medan männen gör kvinnoroller. På Teaterhögskolan i Luleå arbetar eleverna i årskurs tre just nu köns-överskridande i syfte att fördjupa kunskaperna om den egna röstens förmåga. På repertoaren står texter av Shakespeare.