Om vänskap mellan män

Tahar Ben Jelloun är född i Marocko, men lever sedan länge i Frankrike. Han räknas som en av de verkligt stora författarna i världen idag. Hans Denna bländande frånvaro av ljus , som är en återberättelse om hur fångarna i ett underjordiskt fängelse i Marockos öken överlevde genom att berätta sig igenom arton år, är en av mina absolut största läsupplevelser.
I flera av sina tidigare romaner har han skildrat det instängda och förvägrade livet för kvinnor i Marocko. I sin nya bok, Den siste vännen är det mäns vänskap som är miljön för berättelsen. Som alltid är Tahar Ben Jelloun sitt Marocko trogen, och som alltid visar han upp de sidor av landet som är anledningen till att han tvingats leva i Frankrike.
Det handlar om Ali och Mahmed, som lär känna varandra i den franska skolan i Tanger, som drömmer om sex och flickor tillsammans, som pluggar och fuskar ihop och hjälper varandra fram till examen. 1966 fängslas båda två i en räd som kung Hassan gjorde mot radikala studenter. Mahmed grips när han kommer hem på ferier från att studera medicin i Paris, Ali när han kommer hem från sina filmstudier i Kanada. Ingen av dem är organiserade i något som pågår i Marocko, Mahmed är med i studentvänstern i Paris, Ali är bara intresserad av hur konsten kan uttrycka ett samhälles motsättningar.
De sitter ett och ett halvt år i fängelse tillsammans, regimen kallar det för militärtjänst. De räddar livet på varandra under umbärandena, deras vänskap djupnar. De lär känna varandra bättre än syskon.
Efter fångenskapen blir de fråntagna sina pass och tvingas slutföra studierna i olika städer i Marocko. Ali blir lärare, Mahmed lungspecialist. De gifter sig, deras fruar är svartsjuka på vänskapen, men vännernas kärlek till varandra överlever alla svårigheter. Mahmed hamnar som WHO läkare i Stockholm.
Så en dag får Ali ett bryskt brev som sätter stopp för vänskapen. Orsaken till brytningen är som en gåta genom boken, läsaren tror sig fått veta, men gäckas gång på gång. Författaren styr genom att först låta Ali berätta sin version, sedan tar Mahmed över och berättar sin. Det är verkligen två olika versioner av historien. På slutet får deras gemensamme vän Ramon komma till tals och berättar för oss hur allt slutar.
Det är en väldigt annorlunda kärleksroman, eller kanske hellre samhällsskildring, med levande människor och politiska förvecklingar. Tahar Ben Jelloun har igen förnyat litteraturen med en roman som bör läsas av många. Oavsett ursprung.