Om tankar vid esplanaden

Det är varmt inne på Jazzo-mat. Varmt från dinerande gäster i rummet bredvid, varmt från köket och av det som brukar kallas god stämning. Förutsättningarna för Jens Ihlström och hans akustiska gitarr är alltså ganska bra. Men den intima stämningen har ett pris, lägsta skrap med skeden i soppskålen överröstar.Han inleder med Fåfängans gator. Allt är egenskrivet material och går i Stefan Sundströms anda. Det märks att Jens gillar att skriva låtar och rimma. Han växlar i tempo på gitarren och sjunger Tankar vid esplanaden. Det är hans äldsta låt och skrevs när han bodde på Östermalm i Luleå. Då promenerade han ofta längs med järnvägsspåret, berättar han. Det handlar om längtan bort och om en kärlek som inte vill samma sak. Jens Ihlström har talang men för ett entimmes-gigg hinner
låtarna flyta ihop. Jag tror mer på musiken med ett stort band. Det har han redan tagit fasta på, till sitt höstaktuella debutalbum har bandet utökats till sex personer på dragspel, bouzoki och mandolin.