I dagarna sätter hon upp sin teaterföreställning Mitt liv i rörelsen eller varför är bukfetma viktigare än internationell solidaritet? i Luleå tillsammans med kollegan Andreas Brorsson.
- Jag vill få igång en diskussion om politik, säger hon.
Dotter till Sigfrid Andersson, tidigare socialdemokratiskt kommunalråd i Luleå är hon så att säga uppvuxen i rörelsen och del av arbetararistokratin. Hon var medlem i SSU, jobbade som fritidsledare åt Unga örnar, deltog i 7 aprilrörelsen och Folkkampanjen mot kärnkraft. Kort sagt en uppväxt där ideologin dikterade livet.
- Min pappa handlade exempelvis aldrig hos någon privat handlare. Det var bannlyst. Livet var Konsum, Domus, OK och Folksam. Givetvis har det präglat mig. Jag har fått med mig starka värderingar. En god medborgare gör inga ideologiska felaktigheter, man betalar skatt och tar hand om andra. Dessutom är man hel och ren, för tänk om man skulle hamna på sjukhus med smutsiga underkläder.
Sammantaget flera klassmarkörer som nu utgör grunden till den högst personliga och politiska sång- och teaterföreställning som Maria Niemi Börner även skrivit manus till. Många minnen från hennes uppväxt i Luleå och de människor som hängivet trodde på ett rättvist och jämlikt samhälle. Men också en rannsakan över arbetarrörelsens tillkortakommanden, vilka värderingar hon själv trott på och sedan lämnat.
- Exempelvis hade inte arbetarrörelsen fokus på genusfrågor, menar hon och fortsätter.
Vill skapa debatt
- Jag har ställt min starka ideologiska bakgrund från 1960-1970-talet mot det samhällsklimat vi lever i i dag. Det finns en stor välmående medelklass, som jag själv är del av, och undrar vad som hände. När blev livet fyllt av ytligheter, där vi alla är goda konsumenter och fikaraster fylls av prat om shopping, träning och bantning. Och vilka politiska arenor finns i dag för oss som fortfarande värnar om ett starkt välfärdssamhälle med en juste fördelningspolitik?
Maria Niemi Börner menar att syftet med föreställningen är att skapa debatt och få igång en diskussion om politik. Inte minst, eftersom hon i sitt yrke som socialsekreterare i Huddinge kommun, ser att klyftorna ökar och fattigdomen sprider sig.
- Världen förändras givetvis och med den tidsandan. Allt var inte bra förr, men det finns värden jag vill se överleva, som möjligheten för alla att leva ett drägligt liv.
Ingen bra politisk arena
I dag återstår ett medlemskap i det socialdemokratiska partiet, men föreningslivet med möten och dagordningar, lockar inte längre.
- Ärligt har jag inte hittat någon bra politisk arena trots alla nya sociala medier.
Det blev en teaterföreställning i stället. För skådespeleriet och längtan efter att berätta historier har hon aldrig släppt sedan hon skolade om sig från skådespelare till socionom i mitten på 90-talet.
- Egentligen är det samma drivkraft, viljan att förändra samhället, som fick mig att söka både scenskolan och socionomutbildning. Däremot kan jag lugnt påstå att du får mer applåder som skådespelare än socialsekreterare.
Hon gick ned i arbetstid för att få tid till att göra denna föreställning som hade premiär i december förra året. Per Blomqvist, också han från Luleå och tidigare skådespelare på Aurora i Stockholm, har stått för regin. Andreas Brorsson är pianist och hennes sidekick i föreställningen.
- Andreas är med i den teatergrupp jag leder på jobbet. IFO-teatern, som är en förkortning av individ- och familjeomsorg. Min son har hjälpt till att göra affischen och en granne som jobbar på Stadsteatern har varit behjälplig med kostymerna. Det gäller att jobba med små medel, menar Maria Niemi Börner.
Finns då någon tanke på att återgå till skådespeleriet igen?
- Nja, det är svårt att försörja sig som skådespelare i Stockholm. Jag har hela tiden jobbat med små teaterprojekt parallellt med mitt arbete som socialsekreterare. Vi får se.