Om Sara I

Om Sara Filmstaden Regi: Othman Karim Manus: Petra Revenue, Othman Karim Foto: Soren Bay Musik: Daniel Lemma, med flera Skådespelare: Linda Zilliacus, Alexander Skarsgård, Hugo Emretsson, Alexander Karim, Eva Rydberg, med flera Om man av någon anledning skulle tycka sig vara i behov av en manual för hur man blir så grundligt deprimerad som möjligt ? så ska man genast satsa på biljettinköp till filmen Om Sara. Den innebär en upplevelse liktydig med den som ett trampolinhopp rakt ner i en kloak så generöst erbjuder. Centralfrågan i det här sammanhanget är också: varför (i hela h-e!) ska vi alls bry oss om denna så superstruliga och radarstyrt känslovingliga Sara ? varför ska vi offra en timme och fyrtioåtta minuter av våra liv på att kliva in i den unge-färliga tioårsperiod av hennes liv som relateras här och låta oss utsättas för de nojor, de neuroser, de allt mera förvirrade livsval som hon lika ofelbart alltid gör och till sist även den melodramatik som regissören och delvis även manusförfattaren Othman Karim väljer att omfatta henne med? Från början av filmen känner man dock sympati för Sara. Hon har i hela sitt liv fått ta ansvar för sin psykiskt sjuka mamma, men har nu en relation med en i och för sig svårartat barnslig och egotrippad fotbollsspelare (Alexander Skarsgård i ännu en manlig pinuppa-roll ? sådana som han har strösslat sin karriär hittills med). Att det är något fel på honom ? det behöver man inte vara någon superterapeut för att kunna räkna ut. Det lyckas vi alla med. Utom möjligtvis Sara själv då. Därefter, när han avpolleterats, är det dags för kollegan på mäklarkontoret. Spelad av Hugo Emretsson och så irriterande fullständigt befriad från allt vad självinsikt heter, att jag faktiskt aldrig tror mig ha sett något fullt ut lika illavarslande inom den genren. Sara själv kan vid det här laget också bara beskrivas som en certifierad korkboll. Finns det bara en minimal möjlighet till ett felaktigt val i livet ? så greppar hon, ofelbart, efter det. Till sist har hon lyckats eliminera det mesta möjliga av den sympati som man tidigare känt för henne. Då är det enda man önskar henne vård, recept på medicin och därefter ännu mera vård. Men då dyker hantverkaren som bor i en husbil som han kallar för Bettan (spelad av Alexander Karim) upp i hennes liv. Och trots att hon gör envisa försök att både manipulera och stöta ifrån sig denne i en t-tröja (som det står tryckt ?Sweden Sverige? på) ständigt försedde ärke-Svenne, så hänger han ändå envist med. Han utger det enda ljuset i Saras tröstlösa liv och i den kloak, som biopubliken vid det laget famlar omkring i. Linda Zilliacus, som vi möjligen minns från Ondskan, är inte alls dålig i rollen som Sara. Men vi har alltså sällan någon chans att relatera till hennes hjälplösa rollpersonlighet och därför falnar också intresset ganska snart. Och som sagt var: vill man skaffa sig en rejäl höstdepression så är detta den direkt verkningsfulla nyckeln till en sådan. Ni väljer själva hur ni vill ha det. Från och med nu.

Om Sara I

"Om man av någon anledning skulle tycka sig vara i behov av en manual för hur man blir så grundligt deprimerad som möjligt ? så ska man genast satsa på biljettinköp till filmen Om Sara", skriver Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén och ger Om Sara en kurirhäst.