Mäh! Kan vi börja snart? Dansläraren Jouni Vesa håller upprop och den otåliga frågan kommer från ett barn i cirkeln på golvet. Pojken är en av omkring 200 elever som undervisas av Exiled dance crew, som till helgen kan komma att utses till Sveriges bästa dansskola.
Elva dansare reser till Stockholm för att delta i tävlingarna Streetstar dance school challenge och Breaking masters.
- Det är en rolig grej och man får tävla mot människor från hela världen. Det är Sveriges största evenemang inom streetdance, säger Jouni Vesa.
Föreningen bildades för cirka fem år sedan och intressekurvan för street och breakdance pekar stadigt uppåt. Barngrupperna är fyllda och fler vill in, hela tiden. Majoriteten elever utgörs av pojkar.
- Jag tror att det beror på att vi är många killar som dansar. Har man en manlig förebild kvittar det egentligen vad man gör. Hade vi hållit på med balett så hade det nog också kommit pojkar, säger Jouni Vesa.
Säkrar återväxten
När Kuriren besöker Pontushallens spegelsal undervisas en grupp om 20 barn. Vid Jouni Vesas sida jobbar danskollegan och gymnasieeleven Jacob Börlin, som enligt den förstnämnda kan bli "precis hur bra som helst".
- Jacob är en fantastisk dansare, så otroligt duktig att det nästan är löjligt. Man vill få in folk som kan föra traditionen vidare, säger Jouni Vesa.
För det är så det funkar. Ungdomar som har dansat ett tag krokas på någon av de mer rutinerade lärarna, får utveckla sina pedagogiska färdigheter för att så småningom leda egna barngrupper. Utan återväxt ingen verksamhet.
- Jag började som hjälplärare men var lärare förra terminen. Nu börjar jag få lite rutin. När man lyckas förklara för någon annan hur man gör så upptäcker man att man kan det själv också. Man måste inte alltid bara nöta. I barngrupperna går vi igenom grundstegen, då får man själv gratisträning. Jag tycker att det är väldigt roligt. Hade jag kunnat börja med break när jag var fem-sex år så hade jag gjort det, säger Jacob Börlin.
Huvudstående
När Kuriren hälsar på undervisas barnen bland annat i huvudstående. Salen vibrerar av vilja och, aj, nog gör det lite ont. Men man vänjer sig. Det är en träningssak, förklarar Jouni Vesa, spanar ut över salen och noterar att några ambitiösa elever går aningen för snabbt fram.
Barnen samlas åter i en cirkel på golvet.
- Nu ska vi ha ett allvarligt samtal. Det är farligt att snurra på huvudet om man inte är nog stark i nacken. Vi kommer att träna era nackar, men det tar tid att lära sig. Jag snurrade på huvudet en gång och halkade snett så att jag blev förlamad i armen, den bara hängde i ett halvår. Därför får ni inte snurra på huvudet nu.
Sebastian Fransson, ett av barnen, är snabb att tillägga:
- Jag vet en sak som kan göra att man dör. Det är om man råkar snurra på huvudet så man ramlar in i spegeln så den går sönder. Spegeln är vass och då kan man dö.
- Ja, jo, säger Jouni Vesa.
Olika nivåer
Strax därpå kämpar eleverna för att hitta balansen i triangeln mellan huvud och händer. Jouni Vesa och Jacob Börlin går runt och instruerar. Några har redan knäckt koden medan andra envist stretar mot det hårda golvet.
- Barnen är olika starka och smidiga, lär sig olika fort. Den största utmaningen är att hitta vad just den eller den eleven är bra på. Man ser dem klara en grej och få självförtroende, då är det lättare att börja träna sådant som är svårare. De får ett helt annat driv när de hittar något som de fixar, säger Jouni Vesa.
Just detta - att låta varje barn lära utifrån sin egen nivå - är något som föräldern Tina Dunder tycker att Exiled dance crew lyckas med i undervisningen.
- Barnen får vara både tuffa och fega. Det gör att alla kan känna sig välkomna, man behöver inte vara bäst, säger hon.
Jouni Vesa och de andra ledarna ägnar otaliga timmar till att förbereda söndagsundervisningen i Pontushallen. Dessutom ska de hinna med den egna träningen samt rigga återkommande shower i Kulturens hus.
- Det är en kärlek till dansen, det är jättehärligt att se människor uppleva dans. Man ser glädjeruskänslorna som kommer ur barn som får dansa. Jag är en sådan dansnörd att det står härliga till. Det blir en timme Youtube nästan varje dag. Jag kollar vad folk hittar på för nya steg och kombinationer. Sedan är dansskolan även ett ansvar, kan jag tycka. Jag är den som har hållit på med breakdance längst häruppe, säger Jouni Vesa.
Coola saker
Några av barnen som Kuriren pratar med efter söndagens träning enas om att det bästa med breakdance är att man får lära sig coola saker.
- Svårast är att stå på huvudet. Men snurra ... man får inte ens det, säger Elvin Simonsson Nordmark som berättar att han har dansat ganska länge.
Det roligaste är att få vara med i showerna, där barn och ungdomar i alla åldrar samsas om scenutrymmet.
- Vi har haft två uppvisningar på samma år, säger Martin Gelfgren Hedenström.
- Men då är det mycket snyggare för det är lampor, tillägger Elvin Simonsson Nordmark.