Om Luleås guldålder

Farsan köpte sin första bil våren -55. Det var en grönbullig Morris. Ettans växel var osynkad och måste dubbeltrampas vid nedväxling. Vår första bilsemester var en rundresa i hembygden; Luleå, inåt landet, Haparanda och tillbaka. Riksväg 13 från Haparanda till Helsingborg var en gropig grusväg och söderut var inte alltid rakt fram. Det bodde folk i alla hus och kom rök ur bagarstugornas skorstenar. På den tiden var byggnadsstadgan ny, liksom förbättrings- och egnahemslånen. Det rustades och moderniserades med wc och kök. Fattigdomen grävdes ner när kommunerna byggde nya skolor, avloppsreningsverk, ledningsnät och vägar. Ändå var det vid den här tiden som man började ge sig iväg till stan. Till hösten öppnades Luleå Shoppingcenter, världens första inomhuscentrum utformat som en arabisk medina. I leksaksaffären fanns en batteridriven nallebjörn som jag ville ha. Med yviga gester bolmade den på en cigarr; det rykte och luktade bränd maskinsolja och alltihop var mycket märkvärdigare än vi kunde fatta. Det moderna hade drabbat med oväntad kraft och vi Luleåbor blev mer unika än vi nånsin förstod. Som en Finlandsfärja Torbjörn Säfve nämner den här märkvärdigheten i sitt bidrag Mina tre b:n i den nyss utgivna skriften Shopping 50 år. Ett ?märkvärdighetsdelirium? fick brudarna att öppna den oranga duffeln för en långkyss på bion efter boxningsträningen, påstår han muntert i en minnestext som möjligen är malplacerad i marknadsföringen för ett fastighetsbolag. Säfves allitterationer är kul att läsa, annat också, för den som gillar gamla notiser ur dags- och veckopressen och citat av lokala celebriteter, men till slut mynnar det hela ut i en historia om fastighetsbolagets förträfflighet och det fina med att Shopping nu ser ut som en båt. Vad är det för fint med en Finlandsfärja? Var inte arkitekten Erskines ursprungliga idé om en orientalisk bazaar märkvärdigare, ett inåtvänt Cashbah ? den övre staden? Men den som betalar bestämmer och reklambyrån Plan Sju AB som står för utformningen har gjort en snygg reklamskrift. Någon annan kunde ha avlockat Shopping andra och intressantare historier; den om 50-talet till exempel och den om design och köpenskap som välståndsmotorer. Guldåldern var ju inte bara antikens storhetstid, utan också det svenska 1950-talet. Krigen var över och Olympens gudar nådiga. Det var lax i älvarna, malm i berget och lungsoten glömd. Livet gick hyggligt; det fanns ett folkhem med hemmafruar. Perikles rimmade på Per Albin och Erlander. Man delade allt, särskilt löftena om framtiden och ett industrisamhälle som skulle bli ett konsumtionssamhälle. Nu heter riksväg 13 E 4 och går från Helsingfors till Lissabon och världens duktigaste köpman väljer Haparanda för sitt nya centrum. Kanske är Shoppings historia också historien om Luleås storhetstid? Mats Tormod Nämnde jag något om när jag praktiserade på Janne Thurfjells arkitektkontor i slutet av 60-talet och han började intressera sig för det då 20-åriga och redan förslummade Shopping? Det borde användas vettigare, tyckte Janne och skickade den unge praktikanten till direktör OF Sjöström i Stockholm. Det var han som ägde kåken. OF hade kontor innanför en parant sekreterare i en lägenhet på Östermalm och var själv en elegant herre med backslick, prickig fluga och en stor stinkande cigarr som också luktade bränd maskinolja. Telefonen ringde hela tiden. Det var skuldväxlar som skulle omsättas. Han tyckte våra idéer var intressanta, puffade på cigarren och såg fram mot fortsatta affärskontakter. Vad idéerna gick ut på? Just det, Janne tyckte att Shopping skulle byggas om till konsert- och kulturhus, förstås!

Om Luleås guldålder

Är Shoppings historia historien om Luleås storhetstid? Den frågan ställer i alla fall Mats Tormod som har läst jubileumsboken Shopping 50 år ? En symfoni i betong.