Om livet på landet

att lämna sitt ursprung, man kan rent av bli omsprungen av dem som stannade kvar. Eller "Jag fattar ingenting, vad är det där för makalös manick som står vid lagårn?"
Ja, så tycks en del kultur- och nöjesmakare tänka för plötsligt är det bönder och bondgårdar överallt. Anders och Måns sitter i en ladugårdsport och senaste sviten av Hem till byn, med sin enda kvarvarande bonde, har just tonat ut i Public servicetelevisionen. På fyran har Farmen avlösts av bondespelet, Bonde söker fru, inspelat den somrigaste av somrar frossandes i snygga panoreringar över soldränkta lägdor och hövändande traktorer medan sex ensamstående karlar raggar tjejer i dokusåpaformat. Till och med maskingalne Mulle Meck har efter år med båtar, bilar, hus och flygplan kommit fram till att det finns särskilda fordon på landet.

boken Maskiner på landet sås och skördas det därför vete. Då behöver man först plöja och harva. Det kan ju se lite olika ut beroende på gårdens finanser och traktorerna som drar de olika redskapen är både röda, gula och blå. Ja, till och med en gammal grålle utan hytt kommer till användning. Den drar både gödselspridaren och tar reda på skörden ur skördetröskan i George Johanssons och Jens Ahlboms korta berättelse.
Syftet är lika uppenbart som vanligt: att visa upp och benämna fordon runt omkring oss, och precis som alltid berättat för Mulle Mecks hund Buffa, underförstått också läsaren.
Men Maskiner på landet är dessutom ett litet axplock ur en spannmålsodlares arbetsår. Själva finalen är ett bullbak och lite prat om frukostflingor. Och jag håller med upphovsmännen, det kan vara lite fiffigt att veta varifrån maten kommer. Att den faktiskt växer därute och inte är något man gör i fabrik från första smulan.
Mulle Meck är inte heller ensam om att uppmärksamma jordbruket i bilderboksformat, i samma tidsanda har också Händiga Hanna hamnat på landet, men hos en mjölkbonde. Dagiset är på besök och Hanna med sin energi gör förstås en utbrytning till det som verkar vara gårdens roligaste hus. Det är den stora hallen där korna samlas för mjölkning.

en ny bilderboksfigur, den första boken kom i fjol, och precis som Mulle Meck är hon intresserad av maskiner - helst trasiga som behöver fixas. När hon nu hamnat på landet blir det genast uppenbart att varken Titti Knutsson eller Lisen Adbåge är några landsbygdsromantiker, här är det stenhård nutid. Som Astrid Lindgren ville går de här korna ute, nästan en hel vägg är öppen ut mot hagen, och fritt i lagården. Men Lindgren såg knappast framför sig en modern mjölkrobot. En sådan finns på gården och det är också den Hanna får hjälpa till att laga.
Allt det här intresset visar samtidigt hur exklusivt jordbruket på kort tid har blivit. Att det är något för de flesta främmande och isolerat ute på landet. Det är lite märkligt, vi är ju trots allt fortfarande fullständigt beroende av mat. Och både, vegetabilier och animalier, odlas eller vårdas av människor vi kallar bönder. Samtidigt finns ett påfallande missnöje riktat mot gruppen, är det inte lättfångade EU-bidrag så finns något annat att reta upp sig på. En bonde är för många också en sniken rackare. (Se Hem till byn för fördjupning, hav dock fördrag med den snabbt inlästa dialogen och de något stelbenta personteckningarna.)
Nåväl, bilderböckerna om Mulle Meck och Händiga Hanna i det moderna jordbrukets tjänst är välkomna. Det händer stora saker på ett jordbruk, och det luktar särskilt av gödsel. Den doften vill inte heller jag glömma bort att tycka om.