Ganska tomt, eller hur?
Därför är det minst sagt märkligt hur lite de kulturpolitiska frågorna diskuteras i samhället i stort och senast specifikt under valrörelsen. Givetvis lyfts frågorna om kulturen som meningsbärare och handling fram i många kretsar, kanske främst bland kulturarbetarna själva, eller på landets alla kulturredaktioner. Men bland politikerna råder en närmast pinsam tystnad. Vid Kurirens genomgång av de olika partiernas valprogram för kulturen var samstämmigheten förvillande likformig, undantaget Sverigedemokraterna med sin nationalistiska hållning i kulturpolitiska frågor. Ord som demokrati, barnkultur, kreativitet, nyskapande och mångfald återkommer. Ord som också de flesta kan skriva under på. Men vad menar man egentligen? Eller för att tala klarspråk. Vad är visionen? Egentligen, finns den?
Därför är det ytterst befriande att läsa Stina Oscarson och Mats Söderlunds skrift Handbok för en ny kulturminister , utgiven av det oberoende Katalys - Institut för facklig idéutveckling.
Inte för att jag personligen kan skriva under på allt de tycker och vill, utan främst för att de med tydlighet tar alla de vackra orden och omsätter dem i förslag. Kort sagt de har en vision, en tydlig viljeinriktning som sträcker sig längre än nya arenor och kulturbyggnader. De lämnar tanken om ekonomisk tillväxt, begreppet "kulturella och kreativa näringar" och ställer i stället frågan om vad vi vill med samhället och vad kultur betyder för oss människor. De ger, helt enkelt, konsten det egenvärde det har i praktiken.
De talar om behovet av kulturell bildning, det oberoende offentliga rummets betydelse som mötesplats för att skapa yttrandejämlikhet, vikten av medial mångfald, kulturell verksamhet i stället för skrytbyggen samt konstnärernas villkor och en utvidgning av de kulturpolitiska målen. Tankvärda frågeställningar och påståenden jag önskar alla kulturpolitiker men också medborgare skulle ta del av.
För vilket utrymme vill vi att konsten ska ha? En fråga för oss alla att reflektera över.
Och så en förhoppning att dela med rapportförfattarna, att den kommande kulturministern inte bedriver kulturpolitik med ekonomiskt språkbruk.
"Man kan inte säga bruttonationalprodukt som svar på frågan vad kärlek är"
Kan inte beskrivas bättre.