Den historien, samt faderns berättelser från sina färder genom Indien och Afghanistan, väckte pojkens intresse för geografi, och likt många andra pojkar på den tiden (han föddes 1864) drömde han om att bli upptäcktsresande. Som 20-åring gick hans dröm i uppfyllelse. Han blev antagen att följa med på Stanleys expedition upp längs Kongofloden. Uppgiften var att bereda marken åt belgiske kungen Leopold II:s handelsmän som snart skulle anlända för att börja samla in rågummi. Som tack för några glaspärlor och krimskrams förband sig befolkningen att tillhandahålla arbetskraft, logi, mat och vägvisare. För all framtid och utan ersättning. Casement förstod att afrikanerna blev lurade, men som den naive drömmare han var trodde han att man var där för att sprida civilisation, kristendom och välfärd.
Bittert insåg han allt eftersom att de vitas intrång i Afrika enbart förde med sig död och förödelse. Stora delar av befolkningen längs floden utraderades. De som fanns kvar var illa behandlade slavar åt det kungliga belgiska gummibolaget.
Casement stod till slut inte ut. Han sade upp sig och blev, efter en sejour som allt-i-allo på en missionsstation, brittisk konsul i Kongo. Som diplomat började han systematiskt att kartlägga vanvettet som pågick. Hans förhoppning var att det brittiska imperiet skulle kunna sätta stopp för rovdriften av människor och naturtillgångar i Kongo.
Regeringen i London skickade honom att göra en liknande vitbok om rågummihanteringen i Amazonas. Han fann att det om möjligt var ännu värre. Men eftersom det där fanns brittiska intressen började han ifrågasätta kolonialismen som sådan. Gradvis insåg han att hans verkliga hemland var Irland. Då en koloni till Storbritannien. Och som den konsekvente person han var engagerade han sig för Irlands frigörelse.
Likt många frihetskämpar i dag som vänder sig till USA för att få hjälp, trodde Casement att Storbritanniens ärkefiende Tyskland skulle ingripa militärt för att stötta Irlands frigörelse. Han blev förstås utnyttjad i stormaktsspelet kring första världskriget.
Vargas Llosas biografiska roman om Casement är intressant inte bara som ett tidsdokument från kolonialismens inledningsskede. Framför allt har författaren velat visa att varken personer eller händelser, är så enkla och entydiga som det i förstone kan verka. Roger Casement var en naiv äventyrare som blev hjälte när han avslöjade grymheterna som begicks i Afrika och Sydamerika. Han blev förrädare när han stödde Irland och sökte stöd hos ärkefienden Tyskland. Dessutom, och det var kanske hans värsta "brott", han var homosexuell.
Även om jag rekommenderar Keltens dröm måste jag säga att den bitvis är dåligt redigerad. Det brukar inte Vargas Llosas böcker vara, likt de långa partier av texten som endast verkar vara historiska redogörelser. Vid en sökning på nätet såg jag att Keltens dröm publicerades på spanska den 3 november 2010, det vill säga bara några dagar efter att Peter Englund meddelat världen att Vargas Llosa skulle belönas med Nobelpriset i litteratur. Möjligheten till stora upplagor har kanske fått väga tyngre än den litterära gestaltningen. Det är synd eftersom Keltens dröm hade kunnat bli en av Vargas Llosas allra bästa böcker. Nu känns den framforcerad.