Jag känner mig frustrerad hela tiden för att jag inte på en ledig dag stiger upp klockan sju och ritar hela dagen, säger Frida Marklund.
Serier, först barnserier och sedan grafiska noveller, har Luleåbaserade Frida Marklund alltid läst. Där finns klara influenser.
– Jag har nog tagit till mig mycket av det visuella som finns i serier. Även om serietecknare använder sig av fler än en bild när de berättar så finns det mycket att använda sig av. De bra serietecknarna kan hitta nya vinklar och bryter upp bilderna. Som nybörjare gör man ofta felet att rita av allting framifrån istället för att använda sig av andra perspektiv. Många serier är ofta ganska förenklade och de bra tecknarna hittar lösningar för att få fram historien ändå. Jag har nog lärt mig att plocka bort linjer som inte behövs och kanske mer om vad som krävs för att förstå en bild.
Inga självklara idéer
I serierna kan också en särskild sittställning förmedla en viss känsla, menar Frida Marklund.
– Det är inte så att det är det enda jag ser när jag läser serier, mer har jag kanske lärt mig det här omedvetet under tiden.
Det svåra när Frida Marklund ska komma igång är att idéerna inte är självklara från start. Det kan ta år och dagar att komma på något. Nästan. Frida Marklund läser gamla musiktidningar, serier och andra magasin. Sen kanske, kanske en idé dyker upp. Då måste det gå fort. Teckningen måste ut snabbt annars blir det för tråkigt och genast påminner sig tvätten, TV, disken, datorn. Men det är inte Luleå som gör att det är svårt med idéerna. Tillsammans med andra skribenter och tecknare gör hon oregelbundet utkommande tidningen Syster.
– Det enda som är trist är väl när folk är negativa och säger att det inte händer något i Luleå. Det är ju bara att ta tag i det och fixa något själv. Det är lätt att tro att saker och ting är svårare än vad de är. Som med Syster, vi har fått papper och billigare priser på grejer vi köpt bara för att sponsorerna var glada att vi gjorde någonting.
Kreativ stämning
Frida Marklund har gått en treårig konstutbildning på Sunderbyns folkhögskola. Innan hon började där funderade hon på att gå serietecknarskolan i Malmö. Där finns en annan kreativ stämning, menar Frida Marklund. Biblioteken i Malmö är bra på att uppmärksamma serier och de lokala fanzinen får stor plats och finns i massor. Men i stället för att bli sugen på att göra grejer själv fick det kreativa Malmö–klimatet motsatt effekt hos Frida Marklund. Det var ju roligare att kolla på vad alla andra gjort. I efterhand är hon nöjd över att hon inte specialiserade sig. Nu har hon istället en bredare konstutbildning.
I illustrationen här bredvid har hon tecknat sin mans barn sittandes vid köksbordet.
– Just den illustrationen gjorde jag till Syster på temat "rum". Jag tycker väldigt mycket om att vara i köket och vid köksbordet, det är en plats att samlas på. Jag försökte rita den känslan med bilden på Simon och det gula fältet symboliserar att det också kan finnas ett rum i rummet.
Nästa nummer av Syster har temat "identitet".
– Vi håller alla på och läser Maria Svelands "Bitterfittan". När vi är klara ska vi spela in på band när vi pratar om boken och sedan skriva ner det. Just nu skriver jag också en essä om språkets identitet.
Gillar kontraster
Det är linjerna som Frida Marklund kommer tillbaka till, tuschigt och svart blir stilen.
– Jag tror att man ska gå på det som känns naturligt och inte behöva krysta fram något. För mig kommer linjetecknandet lättare. Jag gillar de höga kontrasterna som finns mellan svart och vitt, det blir också mer avskalat. Om jag vill teckna mer med färg och valörer så använder jag blyerts för att få med hela färgskalan.
Frida Marklund har nyligen sagt upp sin lokal på Kulturakuten. Men det är inte för att hon tänker lägga ned konsten, det blev bara så mycket tusch att det gick lika bra att sitta hemma. Enklare. Och billigare.
– Faktiskt får jag många idéer av min lärarutbildning som jag kan använda mig av när jag tecknar. Jag är nog mer kreativ nu än vad jag var tidigare.
Nina Svanberg