Om hur det känns att vara människa

Den norske författaren Per Pettersons roman Ut och stjäla hästar (2003) blev med rätta en närmast osannolik succé. En svindlande vacker och stark berättelse om en pojkes förhållande till en far som letade sig ut i världen och översattes till inte mindre än 44 språk - ett var tack och lov svenska - och av bland annat New York Times utsågs till en av de tio bästa romanerna under det amerikanska bokåret 2007. Ut och stjäla hästar var Pettersons debut på svenska, men i Norge är han mycket etablerad och har vid det här laget skrivit sex romaner och mottagit åtskilliga priser. Redan 1996 nominerades han till Nordiska rådets litteraturpris för romanen Til Sibir, men han fick det först för årets bok - Jag förbannar tidens flod. Återigen handlar det om två generationer. I Jag förbannar tidens flod drabbas en mamma av cancer och den 37-årige sonen Arvid, som själv befinner sig i en djup livskris, bestämmer sig för att göra ett sista försök att komma modern nära. Han är en av fyra söner och lever med känslan av att aldrig ha funnit godkännande i moderns blick. Att han levt utan samhörighet med sin familj, han som till skillnad från sina bröder är den som mest liknar fadern. Nu följer han modern i spåren sedan hon rest tillbaka till sin hemstad i norra Danmark. Återigen är han barnet som längtar efter mammans ömhet, men den vuxne man han blivit gör det taffligt och vilsekommet. Tiden är sent 1980-tal, Berlinmuren faller och romanen igenom varvas nutid med dåtid. Det är Arvid, sonen, som minns sitt liv. Den politiska kampen, beslutet att lämna studierna för industriarbete, det som mamman aldrig kunde förlåta honom. I nutid rör sig Arvid som i en dröm och i minnet bevarar han många hemligheter som vårdas med känsla av författaren Per Petterson som tycks veta oändligt om hur det känns att vara människa. Aldrig ett ord för mycket, ett absolut gehör för ton och rytm i språket, för vad som ska uttalas och för vad som ska antydas - så formar han återigen en stillsam men samtidigt mycket konkret berättelse om bortvända ansikten och stumhet, om liv som går, om sorg och otillräcklighet. Så som bara de bästa bland författare kan.