Att skriva att dikterna är enkla kan kanske missuppfattas. I min värld är det enkla i hennes strofer fulla av mysterier och betydelser. Det är därför de till synes enkla dikterna stannar djupast kvar i det som är viktigt, magen, platsen där själen håller till.
Morgonnatt är löst komponerad i tre delar. I den första betraktar diktjaget sin plats i världen, ser på sin historia, staden som hon bor i. Här finns flera välkända markörer, åtminstone för den som känner sig hemma i denna vindpinade stad vid kusten:
Och där står jag i kön till den berömda puben
Står där och fryser och hukar
för att få en plats i flocken
I del två finns flera utblickar mot andra platser, nära och långt borta. Metron i Paris, musikens kraft i form av Mozart och Vivaldi, Lainioälvens vatten vid islossningen. Det är behagligt att följa med, dikternas bilder tilltalar mig.
Och sedan den tredje delen i kompositionen, för mig en enda dikt, sammanhållen av ord som sorg, saknad, vemod, hopp om försoning och konsten att ta sig vidare.
Den första strofen är stark och drabbande:
När också den andra
av dina föräldrar dör
så är det som om ditt hus
mister sin bortre vägg
sa de gamla
Hon hushåller med orden, Mona Mörtlund. Inget slöseri, inga onödiga adjektiv eller onödiga utfyllningar. Här har vi en poet som förstått att det stora bör sägas med små bokstäver. Det gör också att hennes dikter kommer att ha mycket lång hållbarhet.
Morgonnatt är formgiven av Peo Rask och omslaget komponerat av Stig Ahstrand, också det ett gediget hantverk som ger dikterna en lugn och trygg inramning.