Om att flyga en drake i vinden

En dag viner vinden utanför Hurman och Vesslans hus. Oj, oj vad det blåser! Löven flyger av träden och himlen är grå. Det är en tråkig dag. En sån där dag då man kan få en idé om att göra något nytt.
Det får Hurman. Precis som i förra boken Hurman hittar en skatt. Vesslan håller sig avvaktande. Hurmans idéer är visserligen väldigt roliga, men kan bli vidlyftiga. Han är en person som går på känsla och fantasi. Funderar inte så mycket framåt eller oroar sig för vad som kan hända. Det är liksom bara att köra.
Det vet vesslan och nu är hon, jag tror det är en hon, på sitt rädda humör.
Att flyga drake är inte heller särskilt lätt, det vet var och en som provat. Det hjälper liksom inte bara med att det blåser. Hurman och Vesslan ska dessutom bygga sin egen, och boken innehåller en liten informativ ritning. Båda berättelserna om Hurman är ett slags faktafiktionböcker. Men bilderna är mycket annorlunda. Lena Sjöberg ritar som om hon formgav tapeter eller textilier. Det känns riktigt läckert att titta på. (Det var dumt att skriva så, plötsligt vill jag ha Hurmantapeter i ett barnrum!)
Bygget flyter i alla fall på smärtfritt och de beger sig till startbanan. Och nu börjar krånglet. Vinden blåser på men först det tredje försöket går bra, eller draken lyfter. För ojsan - Hurman och Vesslan åker med. Inte så bra kanske för Vesslan som var rädd redan från början! Paret hamnar långt söder ut, kanske ända ner i Europa. Först på sista bilden ser Vesslan lugn och trygg ut igen. Det varar nog tills nästa gång Hurman får en idé ...