Om att bygga ut en älv - inte

Jag ringer upp för att prata om något praktiskt och får ett privat radioreportage i örat. En släkting, född 1962, samma år som Vattenfall presenterade sina planer för utbyggnad av vattenkraften i Vindelälven, är på väg in i en jaktkoja. Jag får veta allt om inredning och tapeter. Det är ett muntert samtal.

FLYGBILD ÖVER LUSPEFORSEN. Forsen ligger i Laisälven och här syns de flottningsledarmar som ledde virket i rätt riktning.

FLYGBILD ÖVER LUSPEFORSEN. Forsen ligger i Laisälven och här syns de flottningsledarmar som ledde virket i rätt riktning.

Foto:

Kultur och Nöje2008-07-11 06:00
Bakgrunden är mer dyster. Kojan ligger på resterna av det som en gång var familjens fastighet i det västerbottniska skogslandet. Här byggdes en älv ut. Själva bostadshuset ligger under vattnet. Jag har sett det på en bild som togs innan överdämningen. Den ger mig rysningar, men visst vill man ha ljus och värme genom en enkel knapptryckning? Frågan om utbyggnaden av vattenkraften blev också mot slutet av 1960-talet en mycket komplicerad fråga. Den ägnar sig årets andra och mycket läsvärda nummer av tidskriften Västerbotten åt, när de berättar historien om en outbyggd älv, Vindelälven. Det kan tyckas som ett ämne för dem på andra sidan länsgränsen, eller ur ett södra-Sverige-perspektiv, vara en Norrlandsfråga. Inget kunde vara mer fel; det här är ett nummer som sträcker sig vida omkring både i år, ämnen och geografi. I den inledande betraktelsen över Vindelälvens hela livslopp och flöde börjar författaren Sverker Sörlin, professor i Miljöhistoria på Umeå universitet, för 400 miljoner år sedan och i trakterna av Övre Laisdalen i Norrbotten. Laisälven utgör nämligen en övre del av Vindelälven. När frågan om älven, som var Västerbottens sista outbyggda för produktion av el, skulle avgöras var motståndet också stort just i Adolfström. Sjöarna Yraf-Mittisjön-Gautojaure skulle dämmas över. All jordbruksjord skulle bort och hela Adolfström försvinna från kartan. För dem som bodde där var det en katastrof, de ville inte bli inlösta. I numret kan man läsa Vattenfalls egna formuleringar för en önskad utbyggnad. Flera av artiklarna i numret behandlar sedan diskussionen kring att lämna älven outbyggd eller bygga ut. Till fördelarna hörde de aviserade men tidsbegränsade arbetstillfällena i ett 1960-tal där småjordbruken dog och flottningen ersattes av lastbilar. Beslutet att freda Vindelälven kom 1970. 1993 utnämndes Vindelälven så till nationalälv tillsammans med Pite älv, Kalix älv och Torne älv. De är alla lite eller helt opåverkade av utbyggnad för produktion av el. För orörd var den inte. Liksom alla andra nordliga älvar är Vindelälven en kulturmiljö människor nyttjat genom 8.000 - 10.000 år. Från senare tid märks flottningsepoken. Därför är frågan om att återställa till ursprunglighet inte enkel. Vilken historia är det vi ska bevara? frågar den ekonomiska historikern Erik Törnlund retoriskt när han visar på möjligheterna. Och återigen hamnar Västerbotten i Norrbotten. "Den serie av historiska skeden som återspeglar stenåldersmänniskan, samen, gruvbrytaren, kolonisatören, småbrukaren, skogsarbetaren, och timmerflottaren finns fortfarande bevarad efter åtminstone en älvdal i vårt land - Laisälven."
Västerbotten Nummer 2/08 Kampen om Vindelälven
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!