Om att andas liv i det förflutna

På författarscenen Kontext berättar Agneta Pleijel för den ständiga samtalsledaren Kerstin Wixe och en stor publik om sitt nuvarande romanprojekt - en trilogi, en slags släktkrönika där hon med motiv från ett historiskt Stockholm berättar om några gestalter ur sin egen släkt. -Egentligen började allt med Lars Hjortsberg som min mamma berättat om och efterlämnat några pärmar med uppgifter om. För att söka reda på mer om honom gick jag till Stadsarkivet i Stockholm. Där hittade jag fältskären, berättar Agneta Pleijel. Från början kanske betraktat som ett sidospår, men det skulle visa sig att denne doktor Schützer var själva drottningens kirurg. Därför blev det en roman om honom, Drottningens chirurg (Norstedts 2006). Först andra delen i släkthistorien tillägnas Lars Hjortsberg - romanen heter Kungens komediant och kom i höstas. Ämnet torde passa Agneta Pleijel utomordentligt. För hennes väg in till författarskapet gick via dramatiken, hon debuterade 1969 och nådde tidigt stora framgångar. Lite förvånande berättar hon nu på Kontext scen att hon, vars teman ofta kretsat inte bara kring kön och makt utan också kring historia, inte alltid varit särskilt intresserad av det sistnämnda. -Jag förstod mig aldrig på historia i skolan. Det var först när jag som dramatiker började föreställa mig det förflutna genom människorna som intresset vaknade, säger Agneta Pleijel, som i ett efterord i Kungens komediant skriver "utan vår föreställning om det förflutna förtvinar det". -Det ligger väl lite av protest i det där, men också solidaritet mot minnet av alla dem som gått före oss, som försvunnit utan minne. Att andas liv i det förflutna är en utmaning och ett intresse och att jag hittat just de här personerna som jag skrivit om beror på att jag var släkt med dem. I sin senaste roman låter hon huvudpersonen få kontakt med den gamle gubben Schützer, som dessutom blir den som välkomnar det lilla gossebarnet Hjortsberg till världen. När hon skrev Drottningens chirurg utgick hon från noggrant nedtecknade medicinska journaler. I Kungens komediant använder hon sig av stoff ur många källor - teaterhistoria, memoarer, biografier, brev och minnen. I litteraturen kring Gustav III dyker Lars Hjortsberg ofta upp - som page, lektör och skådespelare. -Drottningens chirurg blev roman först när jag översatt torra protokoll till människor och när jag lät min fantasi föda miljöerna. Samma sak med Kungens komediant. Jag har inte skrivit en biografi över Hjortsberg, det är en roman. Mitt förhållande till källorna är att de inte får förvanskas, men att man har rätt att föreställa sig det som de bara antyder eller tiger om. Men varför inte fabulera helt fritt, varför ta in riktiga historiska epoker, frågar samtalsledaren Kerstin Wixe. -Vi består av historia och jag tänker att generationerna ger vidare sina problem till de efterkommande. Att jag närmat mig naturvetenskapen i mitt författarskap tror jag bland annat har att göra med att jag har en pappa som var matematiker och en mamma som var pianist. Redan som mycket liten kunde jag se att de hade två helt olika språkvärldar och jag tror att mitt författarskap springer ur en vilja att få de där världarna att kommunicera med varandra, säger Agneta Pleijel.