Skådespelaren Benny Haag har kommit att bli monologernas man i Sverige. Först kanske det var av nödvändighet. Benny Haag har berättat att han som straff för en mördande recension i Dagens Nyheter stod utan roller på Dramaten där han jobbade i 13 år. I bokhyllan hittade han Jan Guillous Ondskan, som han bearbetade för scenen. Pjäsen kom med tiden att bli den mest spelade i nationalscenens historia och senare, när han sagt upp sig från Dramaten, har han spelat den åtskilliga gånger över hela landet, både som frilansare och på uppdrag av Riksteatern.<br>Efter det skrev han och spelade Working Class Hero, även det en monolog. Nu turnerar han med sin egen Inte mer än fullt, tack! ? en berättelse om att bryta sig ur alkoholismens grepp. Pjäsen hade premiär i våras på Boulevardteatern i Stockholm och spelas nu på turné genom Riksteaterns försorg från Överkalix i norr till Lund i söder. I går hade pjäsen länspremiär i Piteå och Öjebyn där IOGT-NTO stod som arrangör.<br>Över skålarna på soppteatern på Krokodil i Piteå drar Benny Haag igång som ?förband? åt sig själv med lättsamt prat. Gör en överenskommelse med publiken; när han går fram till den röda stolen, den enda rekvisitan, börjar själva föreställningen.<br>Det hela börjar som en saga, en berättelse om den lille pojken som gjorde allt för att vinna sina föräldrars kärlek. För mammas skull sov han med papiljotter i håret och för pappas skull stod han dagarna i ända och slog puckar mot garagedörren. Dessutom satt han kväll efter kväll och hade tråkigt tillsammans med pappa framför den svartvita TV:n, väntandes på att få höra pappans historier. För när mamma var på jobbet brukade pappa ta fram flaskan och innan han blev arg så var han ganska rolig en stund. I slutet av sagan ber pojken, åtta år gammal, en bön i sin säng en natt när han hör pappan kräkas i badrummet. Han lovar Gud att han aldrig ska dricka sprit när han blir stor.<br>Det visar sig vara ett löfte svårt att hålla. Alla dricker ju ? grabbarna på skolresan, killarna i fotbollslaget, männen runt pokerbordet. Mest dricker kanske den lille pojken, som nu vuxit upp och blivit man, make och far. Allt kan han minnas, bara inte exakt den punkt när han gick över gränsen, när han blev alkoholist.<br>Det är en gastkramande berättelse och Benny Haag låter oss med ett mycket återhållet spel ana vidden av den stora förnedringen, av alla sveken och lögnerna. Men också av en kärlek, mäktigare än den som ryms i ord.<br>Efteråt poängterar han att pjäsen inte handlar om honom. I vanliga fall skulle jag kanske ha tyckt att det var en onödig upplysning, teater är ju ändå alltid teater. Men nu blir det en påminnelse om att skådespelarkonsten, när den inte slarvas fram, är på blodigt allvar.<br><br>Fotnot: Inte mer än fullt, tack! spelas i Överkalix, Älvsbyn och Luleå.
