Han har ett rikt språk, han hittar på lagom invecklade intriger, och hans romaner innehåller så mycket mer än enbart nystandet i en mordhärva, fina person- och miljöskildringar, stillsam humor och tänkvärda författarkommentarer, kort sagt han skriver jäkligt bra.
Så det är med förväntan jag börjar läsa hans nya bok Himmel över London. Kommer hans sympatiske kriminalkommissarie Barbarotti vandra i Sherlock Holmes fotspår, bistå Scotland Yard i storstadens djungel och jaga en gräslig massmördare?
Nej, inte alls, det finns ingen detektiv, inget brott att utreda, visserligen uppträder en seriemördare, men han spelar en undanskymd roll. Denna märkliga roman på drygt 500 sidor är inte lätt att sätta etikett på, kanske är den ett tecken på att Nesser har tröttnat på deckargenren och vill spela på andra instrument.
Att boken är förrädiskt minerad förstår man snart. På omslaget står Nessers namn och bokens titel över en bild av Londonhimlen som lyses upp av en olycksbådande blixt. Viker man bort omslaget anges en annan författare och en annan titel på pärmen, nämligen Steven G. Russell, En sömngångares bekännelser. Ett gammalt knep i och för sig med fiktioner i fiktionen, dessutom i olika tidsplan. Det här visar sig vara en berättelse som fungerar som kinesiska askar.
Himmel över London handlar om den dödssjuke Leonard Vermin, en stenrik gammal man, som beslutat bjuda sina närmaste till London för att fira sin 70-årsdag, då han förmodligen ska avslöja sitt testamente.
Leonard har en gul anteckningsbok med en berättelse från 1960- och det tidiga 1970-talet om hur han kom att dras in i en spionhistoria under det kalla kriget och om hans kärlek till en kvinnlig agent med uppdragsgivare i det kommunistiska Prag. Spionhistorien är ganska vag i konturerna, mera fängslande är den vemodiga skildringen av en kärlek som mals sönder mellan storpolitikens kvarnstenar.
En annan intrigtråd följer svensken Lars Gustav Seléns tämligen glädjelösa liv.
Hans stora livsprojekt består i att skriva en roman, nämligen just den Nesserbok som man håller på att läsa. Namnet Selén kan man ju också plocka ut ur pseudonymen Steven G. Russell.
Nesser, numera Londonbo, skildrar sin stad en smula tillrättalagt för svenska läsare. Bokens gestalter vandrar nämligen omkring i de områden som svenska turister kan väntas känna till, stadsdelarna runt Hyde Park och Kensington Gardens med gatunamn som Bayswater Road och Oxford Street. Leonard jobbar en tid dessutom på den välkända jättelika bokhandeln Foyles på Charing Cross Road. Londonkarta finns på pärmens insida.
Men Himmel över London handlar också om den oklara gränsen mellan fiktion och verklighet. Nesser har mycket skickligt vävt ihop en roman som ideligen saboterar den grundläggande överenskommelse som finns mellan författaren och läsaren. En överenskommelse som handlar om att författaren presenterar en berättelse med gestalter och händelser, som läsaren accepterar som "sanna". Frågan är emellertid om läsaren är lika intresserad som Nesser av att få fiktionen ifrågasatt och isärplockad. Jag kan tröttna på alla dubbelgångare och kluriga paralleller.
Nesser skriver vemodigt och vackert om tidens flykt, alltings förgänglighet och fåfänglighet, om åldrande och död. Leonard reflekterar över sitt liv: "En sak som förvånar en när man står så här nära döden är hur många av alla dessa dagar man levt som varit så fullkomligt tomma. Så meningslösa och renons på innehåll. Och, i omvänd grad, hur få de andra varit, de där dagarna och nätterna då eldarna brann. Då någonting betydelsefullt skedde och tillvaron fylldes av blod och handling."
Mot slutet kommer i alla fall seriemördaren klädd i slängkappa som Döden i Bergmans Det sjunde inseglet och sticker sin dolk i - jag säger inte vem - och fäster ett symboliskt trasigt armbandsur runt offrets handlov.
Det finns många spännande avsnitt i denna bok, men jag skulle önska att Nesser i någon kommande tog steget fullt ut och avstod från spänningslitteraturens stökiga händelser och gav mera utrymme åt att skildra vanliga människor som lever, längtar, älskar och dör. Det är också spännande.