Oklar dokumentär om att bli soldat

Försvarsmakten utbildar 16 krigsfotografer i år läser jag i Dagens Nyheter den 3 april. De ska bli så kallade combat cameras och motivet ska vara att dokumentera verksamheten så att cheferna ska kunna fatta beslut. Ett annat skäl är att militären inte är lika synlig som tidigare skriver DN. Utlandsstyrkan uppgår i år till 1.000 personer, nästa år ska den fördubblas.
På något sätt hänger Jenny Jansdotters dokumentärfilm om blivande jägarsoldater under utbildning vid Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur, genomförd på eget initiativ och inte militärens, ihop med den artikeln. Jag blir nämligen inte riktigt klok på vad det är hon försöker berätta med bilderna även om de nästan övertydligt växlar mellan svartvita stillbilder och rörliga i färg. Vill hon bara beskriva, eller avslöja eller kanske till och med hedra?

Mycket talar förstås för att hon vill förstå lockelsen i den hårda träningen som faktiskt ska leda till att man blir soldat med rätt att döda och dö. Filmen börjar också i svartvitt från rekryternas träning på fjället. Snart får tittaren också träffa tre blivande soldater: Björn, Carl-Christian och Alexander. De sitter på tåget till Arvidsjaur, ute är det sommar och de rörliga bilderna är nu i färg.
I andra klipp får vi möta dem en och en innan de rycker in där de berättar om sina motiv. 18-årige Björn från Tomelilla är mest tydlig, han tror sig kunna skjuta i strid. Jägarsoldaten ser han som den ensamme mannen vilken klarar sig själv, fattar egna beslut om liv eller död. 20-årige Alexander tänker mest på sin egen träning.

Han kunde egentligen vilja göra jägarutbildningen utan vapen och strid. Carl-Christian, nybakad student och bosatt i Solna, i sin tur ser lumpen som en plikt, något man bör göra för Sverige. Han vill gärna lära sig hantera vapen. Alla ser de fram emot den hårda träningen i Arvidsjaur.
Stillbilderna visar också mycket smuts, kyla och kalla dimmor som rullar in i fjälldalarna. I bakgrunden hörs mullrande sång, ordergivning, kängor som slås ihop, och ljud från övningarna.
Men det märkliga är att tittaren inte kommer killarna in på livet i alla fall.
Det svartvita blir inte heller avskräckande. Inte ens när man får veta att Carl-Christians romantiska syn på soldatlivet sprack; både han och Alexander avbryter träningen. Den mer målmedvetne Björn däremot får sin gröna basker - och tillhör den förhållandevis stora procentsats på 75 procent av jägarsoldaterna som söker utlandstjänst.
Det är nu jag önskar att Dragon X förklarat den tjusning inför kraftprovet som också jag känner när den illustreras av män som kryper i lera och ligger tätt, tätt på fjället för att hålla värmen.
Men hos mig tar den tvärt slut när jag tänker på kriget. Björn vill åka dit.