Ojämnt vemod från finska Amorphis

AmorphisFörst efter en halvtimme blir Amorphis tajtare och Tomi Joutsens growlande berör. Längst fram headbangas det och längre bak trampas det och nickas i takt lite stillsamt. Känslan av barrskogar, sjöar och vemod kryper sig på. Joutsen står på medhörningsmonitorn och slänger sina dryga metern långa dreadlocks samtidigt som han sjunger om världens skapelse och annat relaterat till Finlands nationalepos Kalevala.Tjugoårsjubilerande Amorphis kom till PDOL med en välfylld påse med låtar. Om man kan säga att det finns något som hits inom kategorin finsk metal så har bandet ett gäng sådana. De balanserar mellan en råare och mer finstämd musik på ett ganska så eget vis.Första halvan av spelningen är dock sisådär. Inte dålig men stämningen infinner sig inte riktigt. Även om mellansnack kan vara mysigt så hackar pauserna mellan låtarna upp känslan. Själv önskade jag att de bara hade kört på och trollbundit mig mer.