Joar Tibergs diktbok Tung trafik och lilla vägen har bråttom att komma igång. Redan innanför fliken tillhörande det vackert blåblommiga omslaget börjar det mala: "kaptensblomningen-kampanjen / vargpresenningen / kompetenspresenningen-kampanjen / humanistklådan / reaktorsabeln / korksalvan". Och kanske har det hållit på ett tag innan det fick sin uttryckliga skriftliga form, boken börjar nämligen med sidan 366 (och står påslagen till sidan 639). Denna lek med paratexten och en viss burdus, krängande ådra känns igen från Tibergs tidigare produktion. Han är ingen "försiktighetssångare", den "avsändningsyta" han förfogar över börjar vid det här laget bli välkrattad och hemtam, även om det han skriver inte behöver betraktas som "ett försteningsförslag" riktigt än. (Att "Bonniercheferna står och ler i hela ansiktet" kan man möjligen hysa tvivel inför, åtminstone vad gäller samlingens kommersiella potential.)
Texten redogör, närmast tvångsmässigt, för ett antal "kampanjer". Den ena värre, eller bättre, än den andra. De följer på varann, i ett ystert framvällande flöde: "arizonaledningar-kampanjen / flygplanspianon-kampanjen / solflygplanen-kampanjen / agenturkällaren / -kampanjen / kroppsbetinget / -kampanjen". Här och var kunde de inordnas i en sorts berättelse, men då i en mer indirekt betydelse. Det rör sig bland annat om språkblivandet, det märkliga företag det är att skriva, läsa, tala.
Att överhuvudtaget äga språk och tafatt använda sig av det, var och en efter eget huvud men utifrån mer eller mindre tydliga och tvingande normer. Detta tycks väcka lika delar fascination och skepsis hos Tiberg. Hans nyordsgenerator kunde återge rösten hos såväl det jollrande barnet som den spekulativa kvällstidningen ("gristidningen", för att låna en term av poeten), men saknar i sig egentlig mening - den bara är. Den tomhet som uppstår tycks peka inåt, men mot vad? Det är en mekanism som problematiseras föga och som ganska snart tröttar ut läsaren. Förvisso saknas här inte grace, men själva läsmuskeln blir snart öm och man spanar mot öppningar, revor, flyktlinjer i det bastanta och ogenomskinliga som utgör bokens hållning.
Joar Tiberg-kampanjen 2013 inleds något skakigt, men kan för all del komma att bli segerrik.