Oförväntade upplevelser
Detta får mig osökt att tänka på två av de vackraste cykelvägar jag känner i Luleå. Det handlar förstås om vägen upp till järnverket och viadukten vid Malmudden.
Två i sanning vackra och betydelsefulla cykelvägar. Kanske inte exakt vad Vägverket letar efter men det beror väl mycket på vad som menas med skönhetsupplevelser. Och vem som betraktar scenen.
Heder och respekt
Jag förväntar mig absolut inte att mina två cykelvägar ska vinna något skönhetspris. Däremot tar jag varje tillfälle till att hedra och visa respekt mot en cykelväg som leder till och från järnverket. Generationer av järnverkare har använt vägen. En del har bara jobbat på bruket några år, för att snabbt ta första bästa chans att gå vidare till jobb som inte kräver overall på arbetstid.
Efter nattskiftet
Några har minnen av enorma cykelfärder nerför backen. Speciellt tidigt på morgonen, efter nattskiften. Jag kan se gänget från Sträng två som fullkomligt livsfarligt forsar hemåt.
Hjälmar kunde man inte stava till på den tiden. Vägverket skulle slita sitt hår om de hade sett eländet.
En barndomsbild kan dyka upp. Den handlar om pappa och hans bruna Husqvarna, med svart unikabox på pakethållaren, på väg upp mot ännu ett skift.
Malmuddsviadukten, då som nu en viktig cykelled i arbete och nöje. De nattliga cykelfärderna från Stadspuben mot Skurholmen.
Det är vad jag kallar skönhetsupplevelser.
I betraktarens öga
De vyer som möter cyklisterna längs bägge vägarna är faktiskt vackra. Ett järnverk är vackert. Dess uppgiftär inte att vara vacker, men för den som vet att uppskatta den levande kraft som frigörs när järn produceras, är saken uppenbar.
På samma sätt är det med Malmuddsviadukten. Den som verkligen tänker efter ser viadukten som en stark förening mellan centrum och periferi. Stål, asfalt, sten- och tegelhus med trånga lägenheter, tillsammans med allt det gröna som kantar vägen förbi Malmudden...
I sanning skönt och vackert.
Så jobbar vi med nyheter