Oerhört märkvärdigt

Med tanke på den sortens musik Soundtrack Of Our Lives (SooL) spelar och att de gör det i Stora salen på Kulturens hus, så känns onsdagens konsert lite museal.

ÖS. Soundtrack Of Our Lives öser på.

ÖS. Soundtrack Of Our Lives öser på.

Foto: Andreas Wälitalo

Kultur och Nöje2009-01-29 06:00
Musik från förr inför sittande publik. Som på bio. Som att ha sett Scorceses The Band-dokumentär The Last Waltz när den gick upp på vita duken. Alltså grymt, men inte riktigt på riktigt. Även om Ebbot och hans kompisar gör sitt bästa för att ta sig igenom denna barriär av, hur ska man säga, förställning. När jag säger musik från förr menar jag naturligtvis inte att SooL är ett coverband, bara att de gör musik i The Who’s och Rolling Stones anda. Klassisk rock. Och de gör det dessutom bättre än nästan alla andra. Senaste albumet Communion är ett av deras bästa och merparten av kvällens repertoar är hämtade från denna. Eller förresten, Det är inte så mycket Stones och who i kväll. Live är SooL en helt egen best. Sällan ser man sex människor samlade på en så liten yta som en scen, med så oerhört starka personligheter. Sällan hör man dem åstadkomma ett sådant gudabenådat oväsen. Jag bläddrar igenom mina anteckningar och efter varje låt har jag skrivit "Helt sjukt bra. Magiskt". Det har att göra med personligheterna. Ebbot Lundberg är stor och vickar på höfterna så man blir alldeles generad. Ian Persson är liten och stenhård. Kalle Gustafsson-Jerneholm är helt enkel cool. Marin Hederos hänger som en snygg Quasimodo över sina keyboards. Fredrik Sandsten är den felande länken mellan Animal och Den svenske kocken och Mattias Bärjed kan varenda rockpose som någonsin gjorts, och har dessutom uppfunnit några helt egna. Det hela är ganska märkligt. Mitt i veckan och folk sitter, utom ett fåtal tappra som följer Ebbots uppmaning om att komma fram "Men det är ingen stress eller så". Det är psykedeliska explosioner, känsliga ballader och riff lika självklara som valfritt AC/DC-dito. Och all koncentration går åt till att försöka uppfatta så mycket som möjligt av det som utspelas framför en. SooL liknar egentligen inget annat. Själva inramningen i kväll må vara museal, men något annat som är musealt är stor konst. Det är som att se en Peter Brueghel-målning måla sig själv. Det är oerhört märkvärdigt.

Spelning 

The Soundtrack Of Our Lives

Stora salen, Kulturens hus, Luleå Onsdag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!