Oemotståndliga brasilianska rytmer

LuleåKalaset
Carioca
Rolf Hedberg, saxofoner, flöjt, cavaquinho, sång; Tomas Isaksson, piano, percussion, sång; Dick Gyllander, gitarr; Tommy Bäckström, bas, sång; Sven-Erik Omberg, trummor; Olle Strandberg, sång, percussion.
Jazzscenen Gio.

Kultur och Nöje2004-08-07 06:30
Gunnar Lindgren
Gio blev Rio för någon timme på fredagskvällen och för sambarytmerna stod Carioca, det norrbottniska sambabandet som för en del år sedan bildades när Piteå dansar och ler körde i gång. På senare år har Dick Gyllander och de övriga inte kunnat komma samman så ofta av olika praktiska orsaker, men nu i sommar har det blivit en reunion.<BR>De brasilianska rytmerna är oemotståndliga. Det som tände världen var filmen Orfeu Negro någon gång på 1960-talet med musiken av Luis Bonfa och Antonio Carlos Jobim. De brasilianska sångartisterna gjorde sitt segertåg över världen, som Elis Regina och Astrud Gilberto, och musiker som Stan Getz och Toots Thielemans hakade på.<BR>Thielemans Bluesette inspirerades av sambamusiken och den fanns också med på programmet liksom en del sånger av Cornelis Vreeswijk ? alla känner till Dansa samba med mig eller Deirdres samba (Quem te viu, quem te ve), som Cornelis hittade under filminspelningen av Svarta Palmkronor.<BR>Bland det mest suggestiva i musikväg man kan tänka sig är sambaskolornas gatuparad med de intensiva trumrytmerna. Med hjälp av Rolf Hedbergs flöjt och hans lilla gitarr, ?cavaquinho?, och de övrigas percussiva insatser sattes rätt färg på musiken. Den sångliga grannlåten stod Olle Strandberg för och resten gjorde de härliga låtarna med O morro acordou som kulmen, en äkta brasiliansk gatusamba med rötter i favelan, de folkliga bosättningarna på höjderna, och den livliga Brazileirinho, som utlöste ett enormt jubel. <BR>Ljudmiljön kanske inte var den bästa, men stämningen var på topp.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län