Det är något visst med Mathias Evanne. Jag kan inte riktigt säga vad, men något är det.<BR>Kanske är det ögonen. De är på något sätt väldigt intensiva. Eller så är det bara den där känslan som man får när han dyker upp ? honom känner ju jag! För genom hans krönikor här i Kuriren den första tisdagen varje månad, har det nästan känts som att man har varit honom hack i häl under hans galna upptåg eller ja, nästan suttit i knäet på honom under hans personliga uppgörelser. Just dessa krönikor är fröet till krönikesamlingen Kusinen från landet som släpps i morgon. <BR>Besök i författarvärlden<BR> ? Jag ser fram emot att sätta ned foten i soppskålen igen. Jag räknar mig inte till författarvärlden utan är bara stundtals på besök, säger han när vi träffas på Roasters några dagar före släppet.<BR>På tallriken framför honom är några skivor kött elegant upplagda och han sätter gaffeln i något som ser ut som en rödbeta. Det glittrar lite svagt grönt på ögonlocken och när han för det som mest troligt är en rödbeta till munnen, ser man att nagellacket går i precis samma färg.<BR> ? Mm, det här var gott.<BR>Toalettlitteratur?<BR>I januari 2000 släppte Mathias Evanne sin första bok Gallimathias, en samling krönikor skrivna för NSD under slutet av 90-talet. Men eftersom det är näst intill omöjligt att via ett förlag ge ut en krönikesamling, gjorde han det själv på eget förlag. <BR>Kusinen från landet tar vid ungefär där Gallimathias slutar och kommer också den att ges ut på det egna förlaget. <BR> ? Jag brukar fundera på var min gamla bok kan ha hamnat, vad folk gör med den efter att ha läst den. Om den ligger på vinden i någon kartong eller kanske till och med i pappersinsamlingen. Men vet du, jag har hört att den används som toalettlitteratur. En krönika är tydligen lagom lång för ett toabesök. Så finkulturellt, skrattar Mathias och fortsätter:<BR> ? Den nya boken är mer homogen. Karaktären byter inte form lika ofta. Det är mer som en berättelse. En svart komedi, eller kanske snarare grå eller brun.<BR>Till Pridefestivalen<BR>Men trots skillnaden tror Mathias Evanne att det senaste alstret kommer att gå samma öde till mötes som det första. Boken sålde visserligen i 4.000 exemplar men köptes främst av folket på hemmaplan. Å andra sidan säger han att man aldrig kan vara säker. Gallimathias tog honom till Pridefestivalen där han fick ett fantastiskt gensvar. <BR> ? Jag tror inte att folk kommer att uppfatta boken som för intern. Jag tycker att jag är bred. Jag är pappa, man, homosexuell, egen företagare och dessutom så reser jag en hel del. Så det finns nog något för alla. Även om det handlar om mig så skapar ju folk sina egna bilder, säger Mathias. <BR> ? Jag minns till exempel när jag presenterade min vän Magda på en frisyrvisning en gång. En kvinna i publiken räckte direkt upp handen och frågade om det var hon som då och då dök upp i mina krönikor. När jag svarade ja så sa hon att hon hade en helt annan bild av hur Magda skulle se ut. <BR>Skriver ner efter som<BR>Den som har följt Mathias Evanne här i Kuriren har säkert både en och två gånger frågat sig var han får alla idéer från. Faktum är att han inte kan komma ihåg att han ljugit om något han har upplevt och skrivit ned en enda gång, snarare hållit tillbaka och tonat ned. <BR> ? Vårt hem är fullt av post it-lappar. Jag är med om saker hela tiden som jag skriver ned. När sedan spisfläkten är full så tar jag med mig alla lappar till datorn och börjar leta efter en röd tråd. <BR>Efter att ha skrivit krönikor i snart tio år vet Mathias Evanne vad han ska undvika för att inte uppröra allt för mycket. I Kusinen från landet släpper han dock allt vad tyglar heter och publicerar de oklippta versionerna av Kuriren-krönikorna. <BR> ? Men hur det än går med boken och showen så räcker det med att jag är en bra frisör. Allt annat är bara bonus. <BR><BR>Kusinen från landet släpps i morgon, den 23 oktober. Då kan man även träffa Mathias på Bok & bild på Konstens hus. <BR>Boksläppet kommer dessutom att firas med showen Kusinen från landet som går att se på Lillan 27-30 oktober.
