I sin debutroman Ond cirkel skildrar Deborah Gerner en våldsrelation. Anna träffar Amon i sitt arbete. Han söker upp kliniken där hon arbetar för att få hjälp med sin stela nacke. Efter att hon gett honom massage och lindrat smärtan blir han så tacksam att han vill bjuda ut henne. Hon tackar nej, det inte är tillåtet att gå ut med kunderna, dessutom vet hon inget om honom, får inte bilden av hans Porsche och dyra vanor att gå ihop med att han påstår att han är byggnadsarbetare. Men hon ger honom telefonnumret. Han börjar uppvakta henne, bjuder på fina restauranger, skickar rosor men hon slingrar sig, tvekar och vill i det längsta inte följa honom hem. När det till slut ändå händer, när hon inte längre orkar kämpa emot tar han strypgrepp och våldtar henne.
Därifrån är det som att läsa en skräckhistoria. Våldet eskalerar och blir bara mer och mer utstuderat. Anna tänker på ett ställe: "Jag har ingen aning om vad kärlek kan göra med en människa. Att den kan få en att blunda, att böja sig, att kräla och rulla sig i smutsen. Att den kan få en hädelse att likna en välsignelse, en simpel oförrätt att te sig som den vackraste gest." Hon fogar sig i allt, smörjer hans fötter med eukalyptusolja och säger till honom: "Använd mig för att uppfylla dina önskningar!"
Det är helt obegripligt att Anna inte bryter förbindelsen, för han har ingen hållhake på henne. Och de bor inte tillsammans. Amon biter henne hårt i överarmen varje morgon så "att hon ska veta vem hon tillhör", han slåss och sparkar medan hon svarar med smekningar och ömhet och önskar tyst inom sig att han ska kyssa henne varligt. Hon är i ständigt underläge, när som helst kan han svänga från att skratta åt en komedi till att binda fast henne vid toalettstolen. Ändå fortsätter Anna att åka taxi till honom genom nattliga gator.
Gerner som är bosatt i Israel, gör stor sak av att Amon är israel och troende jude. Anna har judiskt ursprung fast är inte speciellt religiös, men hon lockas av hans judiskhet eftersom den "talar till de allra djupaste och trassligaste rötterna" inom henne. Det är som om författaren vill sammankoppla det judiska folkets lidande och Amons beteende, men inte lyckas knyta ihop det. Istället faller texten isär till två historier: Amon den våldsamme och Amon israelen. Mellan dem står personen Anna oförklarad. Det är synd för Deborah Gerner kan skriva. Prosan som gestaltar ondskan och misshandeln är vacker på ett otäckt ingående sätt.