Oates rannsakar Amerika

Joyce Carol Oates Fallen Översättning: Ulla Danielsson Bonniers Oates förmåga till dubbelt seende gör att man som läsare befinner sig än utanför, än innanför huvudpersonernas medvetanden. Det är kolossalt skickligt och skapar en stämning som man inte vill ta sig ur. Året är 1950 och platsen Niagarafallen. Det unga paret Gilbert och Ariah tillbringar sin smekmånad på hotellet där, som så många andra nygifta. Deras smekmånad blir mindre än ett dygn lång när Gilbert på morgonen efter bröllopsnatten kastar sig ned i fallen och gör sin 29-åriga hustru till änka. Hon är dotter till en pastor, han är presbytariansk präst, nu söker han död och frid i fallen och tycker sig ha levt en dag och en natt för länge. Bröllopsnattens fröjder blev en plåga som slutgiltigt övertygade Gilbert att hans håg stod inte till kvinnor, utan till män. Det är en explosiv inledning och den iscensättning Oates gör av de bägge huvudpersonernas komprimerade katastrofer under detta dygn är litteratur av rent guld. Hemskt, oemotståndligt och fascinerande. Det är som att börja en skildring med den storslagna finalen, men hon gör ju ganska ofta så. Nystar upp därefter, komplicerar och reder ut. Fallen är en moralitet, i spänningsfälten mellan driftsliv och moral, tro och vetenskap, natur och människa och något också ? mellan gammalt och nytt. Lyckligtvis planar romanen ut efter de första hundra sidornas gastkramning, berättandet blir mer flödande, man frestas säga: normalt. Kärlekshistorien mellan playboyen Dirk Burnaby och den kantigt fula Ariah är en av dessa mesallianser som Oates inte tycks kunna låta bli och den är själva kärnan i romanen. I bokens andra hälft förvandlas Fallen till en miljökritisk skildring av korruption, miljöförstöring och rättspatos. Burnaby, som är advokat, får ett fall med barn som blir sjuka och dör i leukemi och spåren leder vidare till en nedtystad och övergrävd miljökatastrof. En av många kemiska fabriker i Niagara ligger bakom, en av många som under efterkrigstiden obehindrat kunde sprida sitt gift som en restprodukt till profiten. Familjen Burnabys förmögenhet härrör delvis från dessa kemiska monsteranläggningar. Oates episka förmåga väver samman stort och smått, mänskliga demoner med politiska, privatliv med miljökatastrofer. Bred och detaljerad i penselföringen målar hon tavlan av det framgångsrika efterkrigsamerika, ett land av mjölk, honung och dödliga gifter. Framgång och undergång längs samma väg, en förskräckande dualism som består än i dag. Växtgifter, insektsgifter, napalm och all tänkbar kemisk skit, allt dumpat i det jättedike som sedan säljs med moraliskt fribrev till staten för en dollar. God bless America. Jo, elände och storartat förfall, det moderna Babylon skapar dock litteratur som håller. För vad? För rannsakan, eftertanke och någon slags vishet. Det är mer än tillräckligt.

Oates rannsakar Amerika

Med romanen Fallen visar Joyce Carol Oates än en gång vilken gudabenådad författare hon är. De första hundra sidorna av denna ytterst tragiska berättelse om kärlek och död har en dramatisk täthet som är nästan outhärdlig.