Under tre dagar vid fyra tillfällen under året har den Stockholmsbaserade kompositören besökt Luleå för att repa med bandet. ”Lyx” menar Peter Danemo.
– Normalt när man gör något sånt här hade vi bara haft tre dagar på oss att repetera musiken och sen direkt spela konsert. Nu gör vi på det här sättet och det får man ju egentligen aldrig vara med om, att få så mycket tid och tränga så djupt in i musiken. Jag har fått lära känna orkestern på ett sätt som känns väldigt lyxigt.
Just utbytet mellan kompositör och orkester har varit viktigt, menar Peter Danemo. Något som inte hade varit möjligt under andra, mer tidsbegränsade, omständigheter. Vissa av låtarna är inne på sin tredje version sedan starten. Och att musiken tillåtits växa och förändras under årets gång tycker Peter Danemo är positivt.
– Det är viktigt att det finns nåt slags mått av äventyr i det hela. Om man har överrepeterat är risken att det kan bli svårt att få den här extra skärpan på musiken. Det kanske inte blir tråkigt men det blir det mer rätt än spännande (skratt).
När repetitionerna började i februari hade inte Peter Danemo all musik färdigskriven, utan det publiken nu får höra är material som växt fram under processens gång, material som är specialskrivet för just Norrbotten Big Band.
– Musiken är totalt skräddarsydd för just de här musikerna, jag har skrivit vidare baserat på erfarenheterna vid varje tillfälle och fyllt på med musik löpande under året. Det blir en slags synergieffekt mellan mig och orkestern som är ganska fantastisk. Mitt komponerande sker hela tiden ur frukten av vad vi redan gjort.
Kvällens konsert spelas in av Sveriges Radio och är tänkt att i kombination med en studioinspelning på fredagen släppas som en CD i samband med att orkestern åker ut på turné under nästa år. Peter Danemo utlovar en bred repertoir och något mer än bara ”vanlig” storbandsjazz.
– Sedan ganska många år har jag slutat bekymra mig om att skriva musik som är på ett visst sätt. Det blir musik som emellanåt släktar med modern klassisk musik, något som bara är väldigt svängigt, något som nästan är en liten rockdänga, lite uptempo, träblås och ståbas. Det blir allt möjligt. Det gemensamma är att det är jag som skrivit allting, och jag tror man hör att det finns ett gemensamt tonspråk i det hela.