Nytt musikår med Strauss

Att inleda varje nytt klassiskt musikår med Strauss hör liksom till. Traditionen inleddes och befästes fortfarande i Wien - valskungens egen stad - och har numera spritt sig till våra breddgrader.

PÅ DIRIGENTPULTEN. Orvar Eriksson leder Luleå Orkesterförening i helgens konsert.

PÅ DIRIGENTPULTEN. Orvar Eriksson leder Luleå Orkesterförening i helgens konsert.

Foto: Josefin Wiklund

Kultur och Nöje2010-01-21 06:00
Till helgen leder dirigenten Orvar Eriksson Luleå Orkesterförening i något man valt kalla Straussfest. Det är första gången han gästar Orkesterföreningen, dirigenten som till vardags leder orkesterföreningen i Östersund och under många år var ledare för Skellefteå orkesterförening. I början av 1980-talet arbetade Orvar Eriksson på Musikhögskolan i Piteå, undervisade i kördirigering och körsång. - Jag har ett mycket gott förhållande till musiken från den här eran. Strauss, Lehár, Kálmán och de andra var alla eminenta musiker och som tonsättare kunde de sin sak. Publiken tycker om att lyssna till deras musik, men jag vill påstå att det också är en genre som tonsättarkollegor och musiker uppskattar och högaktar, säger Orvar Eriksson, inför repetitionerna tillsammans med orkestern och solisterna Carina Stenberg och Anders Eriksson. Valde musik framför vila
Valskungen själv, Johann Strauss d y, kunde enligt obekräftade uppgifter visserligen inte själv dansa. Men komponera gjorde han, inte bara wienervalser och polkor, utan också operetter. Läderlappen är hans mest kända, fortfarande ofta spelad, liksom Zigenarbaronen som han i hemlighet skrev ner på sina manschetter sedan hans läkare förbjudit honom att komponera och istället ordinerat vila. - Johann Strauss d y verkade under en tid när det var högsta mode att anordna baler. Varje skrå skulle ha sin, firmafester helt enkelt och inte alltid så tjusiga saker. Musik och dans hörde till så man tog dit ett kapell och Johann och hans bröder skrev särskilt för kvällen - det finns massor av galopper tillägnade olika yrkesskrån, säger Orvar Eriksson. Förvirrande namn
Straussdynastins grundare hette också Johann och de tre sönerna Johann, Josef och Eduard Strauss, vilket skapat en del förvirring, inte minst för att det också finns fler med efternamnet som utmärkt sig på historiens musikscen. - Johann Strauss d ä och sonen Johann var inte alltid överens. Medan pappan skrev Radetzky-marschen som en hyllning till fältmarskalken med samma namn, var Johann d y snarare revolutionär, så det förekom förmodligen många diskussioner inom familjen. Radetzky-marschen står på Orkesterföreningens program, liksom också den äldres Kejsarvalsen, medan resten av Strauss-programmet är signerat sonen. - Jag tycker att han var den bättre av dem båda, säger Orvar Eriksson som också kommer att leda orkester och solister i musik av bland annat Lehár och Kálmán. Inte enkelt
- Det här är definitivt ingenting man krattar fram ur armhålan. Jag skulle inte vilja kalla musiken komplicerad, men svårigheterna är att få in rätt finess. Den här genren har, precis som alla andra musikaliska genrer, sitt idiom och sin tradition och däri ligger också svårigheterna. Enligt Orvar Eriksson lever orkesterföreningstraditionen fortfarande starkt i norra Sverige. - På stråksidan ser det bra ut, där skulle jag vilja påstå att kvaliteten höjts under senare år eftersom många flyttar tillbaka efter avslutad musikerutbildning och flera av dem försörjer sig som frilansare. På blåssidan ser det också bra ut, även om det händer att vi får leta efter oboister och hornister. Och alla orkesterföreningar kämpar på med sin ekonomi.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!