- Lite märkligt känns det. Nästan för stort, säger författaren själv.
Sällskapet Gunnar Kieris vänner såg sitt ljus vid ett möte på Simu-Tollin-gården i Övertorneå i lördags.
På plats fanns Gunnar Kieri själv, som också blev utsedd till sällskapets förste hedersmedlem.
- Det finns bara ett litterärt sällskap sedan tidigare i länet och det är Eyvind Johnson-sällskapet, så visst är det stort. Nästan för stort, menar han.
Främja spridning
Det var Lennart Rohdin, en av initiativtagarna och nu även sällskapets ordförande, som delgav Gunnar Kieri nyheten, strax före midsommar.
- Inte för att han hade någon talan, men det var väl på sin plats att han fick veta om planerna först, säger Lennart Rohdin.
Syftet med bildandet av Sällskapet Gunnar Kieris vänner är att främja utgivning och spridning av hans litterära verk, sprida kunskap om hans liv och gärning samt stödja honom i hans fortsatta litterära skapande.
Vackert språk
- Jag vet bara en till svensk författare som har ett lika vackert språk som Gunnar Kieri och det är Theodor Kallifatides, säger Lennart Rohdin.
Men att Gunnar Kieri skulle bli författare var ingen självklarhet, och då på ett språk som inte var hans modersmål. Han tillhör generationen som var förbjuden att tala finska i skolan och som inte kunde ett ord svenska innan det vara dags att sätta sig på skolbänken.
- Det blev väldigt långa skoldagar, säger han.
Han hade hunnit bli 43 år innan han debuterade. Då skriver vi år 1972 och boken heter 1. arbetskompaniet, Storsien som han skrev tillsammans med Ivar Sundström. Egentligen hade han vetat länge att han berikats med en gåva, att kunna skriva.
Tillfälligheter
- Livet är tillfälligheternas spel. Jag tror att alla människor kan minnas eller peka ut den stund eller dagar som påverkat resten av deras liv.
För Gunnar Kieri var det flytten från Tornedalen till södra Sverige och volontärarbete vid Kungliga Göta Pansarlivgardet som var avgörande. Vid den civila utbildningen mötte han en lärare som fick upp ögonen för den unge Gunnar Kieris skrivande och såg potentialen. Detsamma hände när han studerade vid Kalix folkhögskola. Därmed redan som ung hittat sitt mål med livet, att skriva, för enligt Gunnar Kieri kommer inte gåvor utan förpliktelse.
Livet kom emellan
- Ja, jag känner att det varit min uppgift att skriva om de människor som levt och överlevt i vårt karga klimat. Jag har begåvats med den möjligheten. Men jag är glad över att jag inte skrev böckerna om Lars när jag var ung. Livet kom emellan.
Han säger sig vara mycket glad över de 15 års arbetslivserfarenhet han hade att ösa ur när han väl debuterade.
- Jag läste faktiskt om böckerna om Lars och blev överraskad av hur välskrivna de är och väldigt detaljrika. Det var faktiskt spännande läsning, säger Gunnar Kieri om romanserien som blev till fyra böcker med tornedalspojken Lars som huvudperson.
Historisk romanserie
Det senaste projektet är en historisk romanserie som inleddes med romanen Pil med järnskodd spets som kom ut 1990. Den senaste Finnmarken brinner - Ruija pallaa kom ut i fjol på Kirunatidningens förlag.
- Det vore roligt att hinna med en femte bok. Den har jag förlagt till 1900-talet. Jag vill bland annat skildra de enorma förändringar som skedde i samband med att många i Norrbotten tvingades flytta söderut. Det var tragiskt, men givetvis innebar det också möjligheter. Jag är ett bra exempel. Utan flytten söderut, hade jag aldrig blivit författare, säger Gunnar Kieri