Nyskrivna sagor i klassisk stil

Ylva Karlsson hör, sedan debuten med Tova 1998, till en av våra prisade unga författare. När hon nu ger sig kast med nyskrivna sagor i klassisk stil läser jag med rödljuset på. Det är så mycket som sorteras in under benämningen sagor, utan att egentligen ha särskilt mycket gemensamt med gengren. Men Ylva Karlsson ror projektet i land ganska bra. Sagans grundstruktur är evig. Där finns alltid en prins, en kung, en hjälpsam trollkunnig gumma eller djur och så finns där alltid, utan undantag, ett svar på hur man tar sig ur en knipa. Några av sagorna här som Enhörningen, De tre systrarna, Älvornas kulle, följer den mallen och en möjlig läsning skulle, som i Enhörningen, kunna vara: flickan som köper en liten enhörning av trä, gör det med egna pengar och visar därmed att hon är redo för den inre förvandling som är på gång. Dockan får liv och spränger fram över nejden, men hotas av jägare. Som docka är världen tryggare, men hur mycket flickan än vill hänga kvar i barndomen, inser hon att det är dags att lämna den. Den älskade dockan får sin frihet och blir åter levande, den första tiden på en skyddad plats, undan jägarna. Illustrationerna till sagan följer den vemodigt längtansfulla flickan, som en lyhörd kavaljer sin dam. I sagan om de tre systrarna är det återigen en enhörning som ställer till oordning i det undermedvetna. Systrarna vaktar, en efter en, sina fattiga torparföräldrars äppelträd. Men varje natt stjäl någon frukterna. När den minsta systern erbjuder sig att sitta vakt, tar tjuven - som är enhörningen - henne och galopperar iväg. De andra systrarna får hjälp av tre gummor att hitta rätt väg och rätt botemedel och så når de till sist slottet med den elake prinsen (de brukar förstås vara goda och en del av lösningen), som håller både enhörningen och lillasyster fången. Här är det inte bara systrar som hjälper till i sökandet. Det omedvetna, i form av enhörningen, griper tag med kraft (precis som i drömmar) för att väcka den som behöver stå mer i samklang med sin natur. Barnen i alla sagorna växer ett snäpp genom att lösa allehanda problem. I de längre (samlingen består av nio sagor) är det snårigare att se vari problemet ligger och det finns risk för att den unga läsaren tappar fokus, men som helhet får De röda drakarnas land klart godkänt.