JW, en norrländsk stekar-wannabe spelad av Joel Kinnaman, är i ständigt behov av cash. Men för att kunna korka upp mousserande för några tusen (som man sedan häller på golvet vid Stureplan) måste penningarna flöda in stadigt på kontot. Pluggar man, saknar rika föräldrar och kör svarttaxi på nätterna finns det ett sätt att bekosta sina dyra vanor - bli kriminell. Synd för JW att kumpanerna som han hänger med inte bryr sig ett dugg om lojalitet. Synd för JW att han inte har en aning om det innan det är för sent.
JW:s levnadsöde korsas med en serbisk torpeds, Mrado, och en chilensk knarklangares, Jorge, som just rymt från fängelset. Alla tre är ute efter att tjäna storkovan på kokain – men egenintresset kolliderar hela tiden med andra skurkars begär. Och när de andra bovarna är smutsiga bad asses som dessutom röker inomhus (och fimpar på golvet) kan man räkna med att det slutligen blir blodigt.
Regissören Daniél Espinosa gör ett stilfullt actiondrama där de mänskliga relationerna bidrar till att ge filmen ett djup som berör på riktigt. I förbifarten berättar Mrado om en händelse som han minns från barndomen då hans pappa misshandlade honom så allvarligt att han kissade blod i tre veckor. Den lilla klicken av bakgrundshistoria gör att man förstår vad som får Mrado att ticka.
När han dessutom tar hand om sin lilla dotter och ger henne den kärlek han trots allt besitter blir man mer berörd än av en standardaction.
Bildspråket med snabba klipp, kort skärpedjup (suddig bakgrund) och ett ljus som kastar sitt sken och bländar allt är ett lyckokast. När manuset dessutom fungerar väl är Snabba Cash en lyckad förening av form och innehåll.
Det är skönt att se en skildring av kriminella som inte glorifierar dem. Efter en spektakulär flykt från fängelset får Jorge övernatta i ett källarförråd.
Det där tror jag på.