Nyfikenheten för henne till Lappland
Nu står Maria Söderberg värd för ännu ett stort författarbesök i länet. Denna gång tar hon emot den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj "hemma" i Arjeplog. Två offentliga framträdanden planeras - den 4 maj på Silvermuseet i Arjeplog och under helgen blir det ett besök i fjällgårdarna i Adolfström.
Svetlana Aleksijevitj är född i Ukraina, men bosatt i vitryska Minsk. Hon är översatt till minst 20 språk och i Sverige är hon mest uppmärksammad för Bön för Tjernobyl från 1997. Året efter kom hennes Förförda av döden ut på svenska.
Smutskastas
Just nu bor hon i Göteborg, inbjuden av Svenska PEN-klubben och Göteborgs stad som så kallad fristadsförfattare.
- Hon behöver lugn och ro för att kunna skriva. De senaste åren har hon bara kunnat bo i Vitryssland några månader i taget, säger Maria Söderberg, som själv gjort åtskilliga reportageresor i landet genom åren.
- Det är inte så att hon fruktar för sitt liv, därtill är hon alltför känd internationellt. Men däremot är hon utsatt för en massa administrativa tricks och smutskastning i den regeringstrogna vitryska pressen som gör det svårt för arbetsron.
Enligt Maria Söderberg kännetecknas Vitryssland av en stor osäkerhet om vad som är tillåtet eller inte.
- Per definition är Svetlana Aleksijevitj just nu en illegal författare i sitt hemland eftersom hon inte tillhör de författare som är sanktionerade av president Lukasjenko. Det innebär bland annat att hon inte längre får framträda i offentliga lokaler.
I Göteborg sitter Aleksijevitj och arbetar på sin kommande bok om kärlek, något hon berättat om i många intervjuer. Boken blir den sjätte i en sovjetisk krönika om sju böcker som beskriver Sovjetmänniskans undergång. De första tre handlade om kriget, två om världskriget och en om kriget i Afghanistan. Fjärde boken handlade om imperiets sönderfall och den femte om katastrofen i Tjernobyl.
Skriver litterärt
Sina böcker skriver hon i en litterär reportageform.
- Hon jobbar journalistiskt, gör många intervjuer, som hon bandar och skriver ner. Sedan bearbetar hon materialet och hon skriver litterärt. Hennes arbetssätt är inte ett dugg kontroversiellt hos oss, men i Vitryssland har det föranlett diskussion inom det av Lukasjenko godkända författarförbundet, där man frågat sig vad som egentligen är dokumentärt och vad som är fiktion.
Det tog flera år innan Bön för Tjernobyl, som sålt i flera miljoner exemplar världen över, kom ut i Vitryssland.
Landet drabbades mycket hårt av kärnkraftshaveriet. Dagen då reaktorn började brinna i Tjernobyl i Ukraina blåste en nordlig vind som förde det radioaktiva nedfallet till södra Vitryssland. I en intervju med författaren Cilla Naumann i Dagens Nyheter berättar Svetlana Aleksijevitj om hur hon vid tiden för kärnkraftsolyckan satt hos sin döende syster på en klinik i Minsk, utan att tala med någon eller att lyssna på radion.
Ett egendomligt regn
När hon kom ut från sjukhuset den dagen konstaterade hon att det föll ett egendomligt regn. Första gången hon fick höra talas om katastrofen var när Sveriges Television ringde för en intervju dagen efter.
Själv skriver hon i en artikel i Aftonbladet på 20-årsdagen för katastrofen den 26 april 2006:
"Man fann inga ord för den nya känslorna och inga känslor för de nya orden, men så småningom sjönk man in i en atmosfär av nytt tänkande. Det var fråga om en chockeffekt".
Som den reporter hon är beslöt sig Svetlana Aleksijevitj för att på plats söka efter några av människorna som mycket direkt och konkret hade utsatts för chocken. Hon reser till den så kallade zonen och konstaterar att trädgårdarna står i blom, att fåglarna kvittrar, att gräset blänker i solen. Allt är sig likt på ytan, men hon blir tillsagd att inte plocka några blommor, inte dricka vatten, inte sätta sig på marken.
Rena självmordet
I sin bok berättar hon om brandmännen som släckte elden den första natten, de som röjde upp. Som räddade oss andra, som förhindrade att också de andra tre reaktorerna fattade eld och exploderade. De sysslade med något som liknade självmord, men glömdes snart bort. Aleksijevitj skriver också om fiskarna, om djuren som anade faran långt innan människorna gjorde det, men också om kvinnorna. Om kvinnan som trots att hon var gravid gick fram till sin strålskadade man i sjuksängen, kysste honom och stannade kvar hos honom tills han dog.
- Jag har träffat Svetlana Aleksijevitj flera gånger genom åren, både i Vitryssland och i Sverige. Hit kom hon bland annat 1996 då hon belönades med Svenska PEN-klubbens Tucholskypris. Hon är intresserad av att se Lappland, vill träffa människor här och veta mer om hur livet ser ut i norra Sverige, säger Maria Söderberg, som arrangerar besöket i samarbete med Svenska Institutet.
Själv är hon bosatt i Stockholm men har hon sina rötter i Arjeplog. Just nu är hon i färd med att inreda en arbetslokal i Laisvall där hon bland annat ska sitta och arbeta med sin kommande film om den nedlagda gruvan.
- På Silvermuseet ska Svetlana Aleksijevitj tala om sitt författarskap och sina böcker och jag ska visa mina bilder som jag tagit i den så kallade Tjernobylzonen. Sen ordnar vi en litterär resa längs Laisdalen på väg mot Adolfström.
Med sig på resan har Svetlana Aleksijevitj tolken Kajsa Lindsten.
Så jobbar vi med nyheter