Nya vinklar i konsten att flytta en stad

De arrangerar konferens kring de mjuka frågorna i Kirunas stadsflytt.

Kultur och Nöje2005-10-13 06:30
MARIANNE SÖDERBERG
Att flytta en hel stad. Det låter dramatiskt och är det också. Även om det för Kirunas del inte innebär att man måste flytta hela staden, men en tredjedel är mycket nog. Särskilt som de nya sprickzoner som uppstår när LKAB:s gruvverksamhet utvidgas berör byggnader och kulturmiljövärden av inte bara lokal, utan också nationell betydelse ? Hjalmar Lundbohmsgården, gammal fin arbetarbebyggelse, Gustaf Wikmans berömda kyrka och bolagsområdet där han satt sin prägel.<BR> ? Att tala om att flytta en hel stad är för stort, alltför svårtuggat. Bättre då att tala om att förändra en stad över tid, att låta den expandera åt ett annat håll. Inte bara fysiskt utan kanske också på andra sätt, säger Curt Persson, chef för Norrbottens museum och utflyttad Kirunabo.<BR><BR><STRONG>Plockar in humanismen</STRONG><BR>Tillsammans med Britta Wännström, länsantikvarie på länsstyrelsen, arrangerar han i helgen en stor konferens som samlar över 200 deltagare i Kiruna med syftet att bredda diskussionen kring stadens omvandling, en av de största och mest komplexa kulturmiljöfrågorna i vår tid. Kanske handlar det till en del om att börja tänka i nya banor, men framför allt är det enligt arrangörerna hög tid att plocka in humanistiska värden i diskussionerna.<BR>En förändrad stadsbild handlar inte bara om pengar och teknikaliteter, även om just de frågorna alltid kommer först på dagordningen.<BR> ? Om man bara tittar på de hårda värdena i förändringen begår man ett misstag. Kulturmiljöer har också ett socialt värde och just de frågorna måste vi börja nysta i nu, säger Curt Persson.<BR>Det var gruvnäringen som en gång blev startskottet för byggandet av Kiruna. Stadsbyggnaden gjordes enligt tidens mest framsynta idéer, P A Hallman ritade stadsplanen, klimatanpassad och genomtänkt. 105 år senare ställer LKAB:s expansion krav på en delvis ny stad och i Kiruna pågår ett intensivt arbete med den översiktsplan som ska beslutas i maj nästa år.<BR> ? Det är en otroligt knepig situation. Vissa beslut måste fattas snabbt, till exempel järnvägens sträckning och vägarnas, medan diskussionerna om husen handlar om en process på 30?40 år, säger Britta Wännström.<BR> ? Beslutsfattarna har inte heller så mycket konkret att förhålla sig till. Underlaget består ju till största delen av hypoteser och prognoser och ändå tvingas man att fatta beslut som får konsekvenser för framtiden.<BR><BR><STRONG>Medför mycket positivt</STRONG><BR>Frågorna är många och Curt Persson och Britta Wännström är angelägna om att få igång en process där så många aktörer som möjligt deltar. Självklart Kirunaborna, de närmast berörda, men också många andra.<BR> ? Det finns mycket av riksintresse i Kiruna ? kulturmiljövård, friluftsliv, rennäring och gruvbrytning. Vem ska få tycka och vem ska inte få tycka? frågar Curt Persson, som anser att stadsförändringen också kan medföra mycket positivt.<BR> ? Här finns nu ett dukat bord för kunskapsuppbyggande i många av de frågor som berör stadsflytten. Det är bara för forskare, utbildare, enskilda och entreprenörer av olika slag att haka på tåget. Dessutom finns en unik möjlighet för samtidsdokumentation innan förändringen sker.<BR>Curt Persson påminner också om samtidens korta minne och berättar om den rivningsprocess som Kiruna och många andra städer genomgick under 1950- och 1960-talet. Den gången var anledningen en annan, det handlade om nya och modernare bostäder och nya stadskärnor, men enligt honom var den processen för Kirunas del mer omfattande och genomfördes på kortare tid än de förändringar som nu planeras. För att gå tillbaka i historien och titta på diskussionerna som fördes då gästas konferensen bland annat av forskare som tittat närmare på tidigare stadsförändringar.<BR><BR><STRONG>Reagerade försent</STRONG><BR>En av dem är Emelie Eriksson, som studerat Stockholms cityförnyelse. I hennes forskning framkommer att stockholmarna reagerade mot stadsplanerna först när de såg förändringen och då var det för sent. Inte heller kulturmiljövårdarna var särskilt aktiva den gången, ett misstag som de nutida kollegorna i Norrbotten inte tänker begå.<BR> ? Normalt är ju vårt uppdrag att bevara, inte att flytta byggnader eftersom platsen ofta anses som betydelsefull. Här är det inte en framkomlig väg, men frågan är hur man ska ställa sig i de enskilda fallen. Det är inte bara en fråga om teknikaliteter, det handlar om mycket mer än så. För ingen vill väl stå med ett Skansen med en samling gamla hus som man går och tittar på när man får gäster, det gäller att resonera sig fram till ett nytt förhållningssätt, säger Britta Wännström.<BR><BR><STRONG>Engagerade många</STRONG><BR>Den diskussionen vill Curt Persson och Britta Wännström engagera många i, inte bara beslutsfattare och experter. Det finns all anledning till besinning i euforins dagar, när Norrbotten för ovanlighetens skull står i centrum för en ekonomisk expansion. En stads byggnader och platser handlar inte minst om identitet och frågan är hur man värderar symbolvärdet i en kulturmiljö.<BR> ? En viktig fråga att brottas med nu är hur man ska bevara Kirunabornas känsla för sin stad. För att få svar på den måste man börja med att definiera vad den består i, säger Curt Persson och drar sig till minnes rivningen av Centralskolan på 1970-talet, en fråga som alltid kommer upp när han talar om kulturmiljövård hemma i Kiruna.<BR> ? Den gången var det uppenbart att man underskattade människors förhållande till byggnader.<BR>För Wännströms och Perssons del kunde konferensen gärna få vara dubbelt så lång och samla många fler deltagare. Vissa föreläsningar och diskussioner kommer att vara öppna för allmänheten och hela konferensen sänds i Kiruna närradio.<BR> ? Någonstans måste man börja bredda diskussionen. Vi kastar upp en massa bollar i luften nu och så får vi se vilka som fångar dem.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!