Nya skivor

Mary Mary Mary Mary Border Rn´b/Pop Några av er minns kanske de klonade Beyoncé-kopiorna Mary Mary för 1999-års hit Shackels. Sedan dess har de enligt pressreleasen ?ägnat sig åt att skaffa bejbisar, och att stanna hemma med sin man och ta hand om familjen?. Det perfekta all-amerikanska äktenskapet där hemmafrun ler i högklackat med färdigmatade ungar och svinto-rengjord ugn när maken kommer hem från kontoret, med andra ord. Ungefär lika modern och rolig är Mary Mary:s musik. Pretto-faktorn är extremt hög när de klonade, photoshoppade sångerskorna går loss i en orgie av popmelodier och gospelinfluenser. Jag hittar inte en tillstymmelse till svett, blod, nerv eller tårar på Mary Mary. Det kommer inte ni heller att göra. Maken till meningslös rn´b får ni leta hårt efter. Klas Granström Flipsyde We the People Interscope COLLEGEPOP Det blommade fram en helt ny genre under 2005. Den nya typen av boybands där småflicksskönheten är maskerad i lightrock-gitarrer och ihopplockade popgrupper med ?en svart kille som rappar?. Flipsyde är en av de som funkar bäst ur den genren just nu. Se det som en förlängning på Linkin Park, där någon slags rap blandas med någon slags hårdrock. Alla visste vi väl egentligen att det bara var en tidsfråga innan band som Flipsyde skulle dyka upp. Deras hit Happy Birthday snurrar ivrigt på musikkanalerna just nu. Och den där svarta killen som ska skänka projektet lite streetcred figurerar videon igenom. Den anspråksfulla texten i nämnda Happy Birthday är glättig, men det är ingenting mot för resten av We the People. Du kan jämföra den här plattan med en buffé på personalfesten. Där tanken är att det ?ska finnas nåt för alla?. Lite pastasallad, finost, italiensk salami och cous-cous blandas med chips, ostbågar, gräddglass med hjortron och blaskig vinbål. Nåt för alla smaker, fast halvbra av allt och i bästa fall en okej bukfylla. Där har ni Flipsyde i ett nötskal. På papperet lät det säkert skitbra att blanda Per Gessle-gitarrer med distade hårdrocksriff och amerikansk collegerocksång på ena spåret. För att sen växla till hiphop trummor och tonårsångestframkallande rap på det andra. Jag fattar bara inte vem som ska köpa detta. Hiphopfansen kommer skratta åt försöket. Collegerockarna lyssnar hellre på Blink 182 och Per Gessle-fansen är alldeles för bortskämda med skickligt komponerade lightgitarr-refränger för att falla för detta. Klas Granström Tiga Sexor Border ELECTROPOP Nittiotalet var tiden då det trendiga, trådsmala popfolket samlades på Mosebacke och drack Pripps i plastmuggar till en kille med gitarr och snedlugg på scen. År 2005 blev det dock allvar av electro som den nya popmusiken och The Knife-produktioner och Robyn-singlar tog över som det nya indie. Kanadensiska Tiga har redan innan det här debutalbumet förtrollat en hel värld av gratisätare på Nöjesguiden-fester och Bon-läsare i Maharishibrallor. Hösten 2005 blev också Tiga och hans fantastiska singel You Gonna want me den perfekta ipodlåten att handla sin tofulunch på Bondegatan med. Medan man funderade på om det skulle bli spinn pump eller core på eftermiddagens svindyra träningspass på S.A.T.S. Förväntningarna på Sexor har varit hög hos alla från trendfolket till musikkrititikerna. Det tråkiga med det är att alla hoppades på för mycket av den vackra kanadensaren med hög hippfaktor. Varenda låt på Sexor skulle kunna vara singel, vid en första lyssning vill säga. Efter lite mer noggrant lyssnande står de flesta låtarna sig ganska slätt. Någon frälsare av pop eller räddare av klubbmusik är han inte. Så bra är absolut inte Sexor. You gonna Want Me och High School är hitig svängig technopop, modell light. Där lyckas Tiga hitta nerven mellan enkla popmelodier och elektroniska ljudorgier. Men problemet med resten av materialet är att det är alldeles för snyggt, tillrättalagt, kaffe latte blaskigt och förutsägbart för att vara mer är en samling snygga ljud som låter bekvämt passande ihop med varandra. Klas Granström Stereolith Atenzia Records ROCK Sveriges svar på Nickelback, Hoobastank och 3 Doors Down har de kallats. Okej, visst finns det drag av nämnda grupper i Stereolith´s musik i form av tyngd kombinerat med starka melodier. Men, jag tycker ändå att Oscar, sång och gitarr, Anders, leadgitarr, Sebastian, bas och Pier på trummor står alldeles utmärkt på egna ben utan dessa jämförelser. Alla låtar är skrivna av sångaren och gitarristen Oscar Ammer och producenten Peter Söderström, utom en som är signerad Oscar själv. Det finns nästan genomgående starka låtar på detta lyckade självbetitlade album. De riktiga essen är Reason to live, där Oscar sjunger på det där melankoliska och intensiva sättet som John Rzeznik i amerikanska rockgruppen Goo Goo Dolls. Till exempel Be alone, Changing lanes, Borderlines och avslutande blytunga Save me. Ni som gillar tung metal med bra melodier har, i Stereolith, definitivt en grupp att låna era öron till. Micke Forsberg Youngbloodz Everybody know me Sony/Bmg CRUNK Runt 1999 var Youngbloodz, alias Sean Paul(nä, inte den Sean Paul) och J-Bo på samma inslagna väg som en annan söderfavorit: Outkast, med hits som 85 och U-way. Sedan dess har Outkast gått vidare till genreförnyare och orädda musikaliska forskare som levererar hiphop som alla andra talar om att göra. Och Youngbloodz jagar det som andra redan haft framgångar med. Dagens Youngbloodz är alltså betydligt mer trånga i kostymen. De hade stora kommersiella framgångar med klubbhiten Damn, signerad Lil Jon på förra plattan, och nu vill de uppenbarligen göra om bedriften med samma recept. En hel platta med sdamma recept. Producenter som Lil Jon och Mannie Fresh, 808-maskinen och massor av rim innehållande fälgar och brudar. Singeln Presidential ska fronta detta släpp. Som sista spår ligger dessutom en remix på samma låt, med senaste ?go to guy:en? i kvarteret, Akon på sång som enda skillnad. Frågan är vad om är så mycket remix med det. Det sämsta med Everybody know me är att det låter som att det skrapats ihop låtar som inte platsade på förra plattan. Det gäller att röra sig fort i dagens hiphop fåra för att behålla den flyktiga publiken. Tyvärr har inte Yongbloodz mod nog att våga chansa mot nya sound.