Sebastian Fronda har på bara ett par år lyckats dela upp hiphop-Sverige i två starka läger. På ena sidan de som älskar hans lekfulla inställning till en genre som är i stort behov av nytt blod. På andra sidan ryggsäckarna som tyckte det var bättre på Vinden har vänt -tiden, och att Fronda inte har nåt med hiphop att göra. <br>Jag tillhör dem som gillar att han så ogenerat vågar blanda nya stilar, leka med orden och mosa alla förevändningar du någonsin haft om hur ?äkta? hiphop ska låta och uppträda. Det enda problem jag har med Fronda är hans låtar. <br>För det är långt ifrån bra musik. Med undantag för Jag är Tillbaka ? som andas både modern och svängig dansmusik så är produktionen (Fronda producerar sina egna beats) på Etiketten är musik under all kritik. <br>Fronda blandar rockriff med schlagerslingor och studsiga hiphop trummor. Det spretar och är irriterande glättigt. Ungeför precis likadant som raptexterna, som lika gärna skulle kunnat vara manus till en Festis-reklam på kabel-TV. <br>Synd. Fronda har helt klart ett suberbt öra för funkande refrängmelodier, och det här hade kunnat vara den där skivan som låser upp alla handbojor som omger svenska hiphop-skapare. Nu blev den bara ännu en platta som befäste desamma. <br>
