Nya Hamngatan - ett lagom kompromisslöst Luleåband

- Folk tycker att vi är dryga, säger Rasmus Winblad. Men vi är inte det. Inte för att vi
bryr oss, folk får tycka vad de vill, men det är såklart roligare om folk gillar oss än att de inte gör det. - Vi har varit lite inaktiva senaste halvåret, lite strul med medlemmar och så, men nu är vi peppade igen, fyller Jakob i. - Vi blev lite för bra kompisar, säger Rasmus. Det blev så att vi inte behövde bandet för att umgås längre och det blev längre och längre och längre mellan repen. Fast vi är fortfarande kompisar, bara att vi inte spelar ihop längre. Helgen efter Luleåkalaset åker bandet ner till Göteborg för att tillsammans med Erik Lahti spela in en EP med fem spår. Man har inget skivkontrakt, men det finns några intresserade bolag, bland annat Luleåbaserade Ultra Radio som gett ut Park Hotell. - Vi har bytt musikstil och låtskrivarmetod. Förr var det mer linjär indierock där jag skrev allt utom trummorna, nu är det mer dansant och så jammar vi fram själva låtstrukturerna mer. Och så har vi börjat sjunga på engelska igen. Jag skrev på svenska ett tag i Hamngatan men jag gör det i en massa andra projekt så jag tröttnade lite på det,
säger Rasmus. - Fast vi har absolut inte tappat intensiteten, fyller
Jakob i. Intensitet och rastlöshet
För är det något som kännetecknar Hamngatan så är det just intensiteten, de rastlösa gitarrfigurerna och de hårda, ösiga beatsen. - Vi lyssnar ju mest på musik som är hårdare än vår egen, som Breach och Cult of Luna. Mogen Norrbottenshardcore, skrattar Jakob. Det märks i detaljerna även om helheten är mycket poppigare. Hamngatan, förresten, nu när det ska skivdebuteras och man bytt stil och språk funderar man på ett namnbyte. - Kanske Elmo? Det blir ju ledigt nu, funderar Lars. Kanske det. Roligare låtskrivarprocess
- Det känns roligare nu när alla lägger sig i låtskrivarprocessen säger Rasmus. Förr repade vi en låt i en månad, sedan ledsnade jag och så skrotade vi den. Det tog så lång tid och var rätt frustrerande när allt hängde på min pepp och mitt humör. - Drömmen är att göra låtar som man både gillar att spela live och som man vill lyssna på när man kommer hem, fyller Jakob i. - Ja, som alla gillar: både de som håller på med musik och de som bara bryr sig om ifall det är en grym refräng. Fast jag kan inte påstå att jag bryr mig om vad andra tycker egentligen, det är i såna fall en bonus, avslutar Rasmus. Inte det minsta drygt i mina öron. Bara ett band som vet vad de vill och inte tänker kompromissa med det. Exemplariskt.

Nya Hamngatan - ett lagom kompromisslöst Luleåband

För snart två år sedan började Hamngatan ta form. Från början gick det fort, många och välbesökta spelningar. Men det går fort att bli omodern i Luleå.