I det som visade sig bli min allra sista av många intervjuer med Totta Näslund, under hans besök i Luleå i februari förra året, så avslöjade han inte bara att han led av cancer samt belade mig med strängt tystnadslöfte angående den grundligt dystra omständigheten ? han berättade också att han höll på med ett projekt som hade med Bob Dylan att göra samt att han skulle ?fan i mig överleva till det är färdigt?.<br>Nu föreligger åtminstone delar av det projektet i färdig form i och med CD:n Dylan, där 14 Dylan-låtar omsorgsfullt har översatts av Mikael Wiehe och med orubblig känsla sjungs (majoriteten av dem) av Totta själv.<br>Jag grips nästan genast av både djup kärlek och lika djup respekt till den här plattan. Inledningen är lika med Längesen, översättningen av den låt som i original heter Things Have Changed och som Dylan fick en Oscar för sedan den hade förekommit i Michael Douglas-filmen The Wonder Boys.<br>Stark, personlig text: ?Jag bruka? bry mej men det är länge-sen?. Totta sjunger på sitt vanliga eftertänksamma och sträva sätt. Det är obrottsligt stort och lägger nivån på ribban för hela resten av plattan.<br>För sedan kommer de bara ramlande: Du får hålla dej här (You Ain?t Goin? Nowhere), Den blindes pojk (Minstrel Boy), Vad var det du ville (What was it You Wanted), Jag ska bli fri (I shall be Released).<br>Mikael Wiehe har tolkat med mestadels osviklig känsla för valörerna i Dylans originaltexter. Totta sjunger ? pardon- och kompromisslöst. Och med hela hjärtat svällande inför uppgiften.<br>Fortsättning följer med Där anar jag din hand (Every Grain of Sand), Ni som tjänar på krig (Masters of War), Flykten (Drifter?s Escape), Dagen är kommen (Down Along the Cove), den fullständigt knäckande enorma När natten faller som sten (When the Night Comes Fallin? From the Sky), vilket även gäller för Blinde Will McTell (Blind Willie McTell), När vårt skepp slår till (When the Ship Comes in), Inte natt än (Not Dark Yet) och så en ljuvlig final i och med Adjö, Angelina (Farewell Angelina).<br>Koncentrationen ligger, som synes, främst på Dylans någorlunda senare stoff. Kompet på plattan är dovt dynamiskt läckert och handhas av Bengt Blomgren, gitarr och slide, Johan Håkansson, trummor, Nikke Ström, bas, Johan Lindström, gitarr, steel, piano, orgel, mandolin och så har han producerat också (grundligt duktig grabb, detta) och resultatet kan inte beskrivas på annat sätt än som ? fantastiskt bra.<br>Tottas testamente blev en platta som ger både tröst och styrka.<br>Nu väntar jag bara på en hyllningsplatta till mannen himself ? Torsten från Köpmanholmen, utanför Ö-vik.<br><br>
