Alla har ett förhållande till Mauro Scoccos musik. Om det så är gamla Ratata-tryckare i en sporthall på mellanstadiet, eller tonårsgråt till senare klassiker som Till dom ensamma. Nu är Mauro i alla fall tillbaka, och tro det eller ej. Men gubben håller än. <br>Den Ratata-doftande singeln Kall stjärna från nya albumet Herr Jimsons äventyr har redan blivit en hit. Men de som hoppades på en återgång till åttiotalssoundet blir besvikna.<br>Mauro Scocco har skjortan uppknäppt. På bröstet dinglar ett knippe bling och han sitter bakom ett skrivbord, på en stol som både är större och dyrare än min. Som det anstår en av de största maktfaktorerna inom svensk popmusik. För Mauro är ju mer än bara Mauro; han äger sitt eget skivbolag, Diesel, och han skriver låtar och producerar åt stora delar av den svenska popeliten.<br>Men nu är det dags för en egen platta, Herr Jimsons äventyr släpps den 28 september.<br> ? Jag tyckte jag hade spänt bågen ganska hårt på förra plattan. Så jag insåg att jag inte kan göra en platta som liknar den, jag måste ta en ny väg. Och det tycker jag att jag lyckades med. Men det tog en stund, säger han.<br>Singeln Kall stjärna, som redan roterar på radio, har fått många gamla Ratata-fans att vädra 1980-talsluft. Men kanske blir de besvikna. För de övriga låtarna skiljer sig rätt rejält från det luftiga soundet i Kall stjärna. Man kan kalla det bredd, men man kan också kalla det spretighet. Bara att välja.<br> ? Det finns väl några låtar i mitten på skivan som närmar sig någon sorts koncept. Men jag har svårt för det där med koncept. Efter ett tag blir jag bara motvalls, säger Mauro Scocco och fingrar lite på sina solglasögon på skrivbordet.<br>Blivande klassiker<br>Texterna på Herr Jimsons äventyr är av klassiskt Mauro-snitt; känslosamma, stundtals banala men alltid berörande. En av dem står ut mer än de andra: öppningsspåret När det otänkbara händer. En låt om en plötslig kris, ett oväntat dödsfall, som mycket väl kan bli en klassiker.<br> ? Den är inspirerad av hela det här tsunami-helvetet. Jag menar, fyra personer i en familj åker på solsemester och en kommer tillbaka ? hur dealar man med det? Går det att gå vidare? Vad gör man? Nej, säger han, han har inga egna erfarenheter av det slaget. Och nej, hans texter är inte självbiografiska. Det är annars lätt att tro. De har nästan alltid karaktären av personliga upplevelser eller bekännelser.<br>Att han inte behöver ösa ur sitt eget liv för att skriva personligt är väl dokumenterat. Han har försett så vitt skilda artister som Rikard Wolff, Totta Näslund, Plura och Peter Jöback med låtar. Många gånger djupt personliga låtar.<br>Hur skriver man en personlig låt åt någon annan?<br> ? Dels finns det vissa grundläggande, allmänmänskliga saker som alla går igenom: separation, ensamhet, gemenskap. Det finns en grundpalett av känslolägen som de flesta har varit med om.<br> ? Men i bästa fall har man ju fått en kontakt med den man ska skriva åt. Det bästa exemplet är kanske Peter Jöback. Han kom hem till mig och berättade om sitt liv, sin barndom och sin bakgrund. ?Ta det här och skriv låtar om det? sa han.<br><br><br>
