Ny karta leder till skulpturerna
Att det var just Herkulennerna är förstås inte nödvändigt att veta, men så heter de där stenblocken på pelare. På väg till Luleå kommuns återvinningsmarknad passerar man nämligen Skulpturpark Kronan, belägen i en slinga runt området. Den har dock varit förhållandevis osynlig trots att parken sakta men säkert vuxit fram sedan slutet av 1990-talet. Det försöker Kilen, Konstnärsgruppen i Luleå, nu åtgärda.
Skulpturkyrkogård
I dag finns 24 skulpturer i parken och under hösten har man gått igenom dem, reparerat och dessutom kasserat tre verk som inte gick att åtgärda. De senare är placerade på skulpturkyrkogården. En bra lösning, tycker konstnärerna som arbetat med upprustningen.
- Det känns hemskt att slänga bort konstverk, säger Anja Persson. Hon har själv sedan 2001 ett verk, en nu mycket röd spiraltrappa runt ett träd med namnet Vill vara skog, på Kronan.
- Med verken händer det så mycket. Det är 50 graders skillnad i temperatur över året.
Kollektivverkstad
Vi sitter i Kilens lokaler som ligger i en av de röda längorna inne på området. Förutom Anja Persson, är det även Ricky Sandberg och Susanne Holmberg. På Kronan har också många av Luleås konstnärer och kulturarbetare sina arbetslokaler. Här finns dessutom verkstäder som kan nyttjas av alla som är medlemmar i Konstnärernas kollektivverkstad, KKV. En organisation spridd över hela landet och som är ett sätt att tillgodose medlemmarnas behov av maskiner, ugnar och ytor och förbilliga deras arbete. I Luleå har verkstaden satsat på ett brett spektrum av tekniker.
KKV:s lokaler är dessutom viktiga för verken i skulpturparken, de är tillverkade i de här rummen. Konstnärerna kommer däremot från hela världen.
- Skulpturparken är egentligen en restprodukt från symposierna, säger Ricky Sandberg. Sedan 1999 har han tillsammans med Pilar De Burgos varit projektledare för de internationella konstsymposier som hållits i Luleå. Man utnyttjar sitt kontaktnät och bjuder in konstnärer att presentera projekt. Av dem väljs sedan tre eller fyra ut, nu senast av en jury. Medlemmar från Kilen och andra yrkesmän, till exempel en svetsare utlånad från SSAB, arbetar sedan tillsammans för att förverkliga idéerna.
Häjer kompetensen
- Vi får mycket input, man lär sig enormt mycket. Symposierna är en stor kompetenshöjare, säger konstnärerna.
Men första året var det faktiskt två symposier då kollegan Susanne Holmberg och Birgitta Linhart också sökte ett internationellt kompetensutbyte. I de senares fall arbetade man med land-art och skulptur, medan Sandberg/De Burgos bjudit in argentinska kollegor.
Verken, skapade under symposierna och även de sommar- och vinterbiennaler som hållits i Luleå, har samlats i skulpturparken. Inte alla är skapade för att hålla i evigheter och på skulpturkyrkogården vilar faktiskt resterna av ett vinterverk, en pyramid i betong som omslutit ett isblock.
- "Har isen smält?" sa konstnären förvånat när vi berättade vad som hänt, berättar Ricky Sandberg.
Egentligen är skulpturparken ett slags konstnärernas egen utställning, inte ett enda av verken är inköpt. Från biennalerna har en del verk sålts men Virtuell vägg av den chilenska konstnären Patricia del Canto är hämtad på samma villkor från den senaste sommarbiennalen 2005.
- Den var aldrig till salu, berättar Anja Persson.
Sommar- och vinterbiennalerna har varit ett fräscht tillskott i den sparsamma offentliga utomhuskonsten i Luleå kommun. Men när Kilen fått förfrågan om att flytta sin park till ett mer tydligt offentligt rum som inne i stan har man nekat. För offentlig konst bör offentlig upphandling göras tycker konstnärerna. Med kartan i den nya broschyren och informationstavlan som just satts upp hoppas man förstås att de uppfräschade konstverken på Kronan ändå ska kunna få en större publik. För människorna i de nya bostadshusen i närheten ser Anja Persson Skulpturpark Kronan som en möjlig plats för rekreation.
Så jobbar vi med nyheter