Vem har tolkningsföreträde för jazzen? Ingen, om du frågar Mirka Siwek. Jazzmusiken är en levande genre, kanske mer än någonsin öppen för utveckling.
När hon efter nästan 25 år som producent och orkesterchef för Norrbotten Big Band gick i pension blev hon ordförande i föreningen Footprints. Att trappa ned på tempo eller engagemang var inte aktuellt. Sedan hon lämnade Norrbottensmusiken har hon sökt nya vägar för att utveckla länets musikliv.
Det handlar om att täppa till luckor.
– Vad är det som saknas? Jazz i mindre format existerar knappast i Norrbotten. I fusion med andra konstarter finns en bra grund för att stärka och ge volym åt uttryck som hittills inte haft någon självklar plattform, säger Mirka Siwek.
Höga ambitioner
När hon blev ordförande i Footprints diskuterade styrelsen föreningens mål. Resultatet blev en slags programförklaring.
– Vi har en viss summa pengar och gör fem–sex program per år. Men det har varit svårt att sätta en prägel på livet. Evenemangen försvinner lätt i det fantastiska utbud vi redan har i Luleå. Vi ville göra något större, samla många olika artister. En festival markerar våra ambitioner, säger Mirka Siwek.
Med sin långa erfarenhet av stora evenemang gjorde hon slag i saken. Sin lika dedikerade parhäst och projektledare fann hon i Louise Nordgren, utbildad vid Musikhögskolan i Piteå och liksom Mirka Siwek ledamot i styrelsen för Svensk jazz.
– När vi sitter på möten i Stockholm får vi ofta höra att det är något speciellt med Norrbotten. Vi har starka institutioner och ensembler. Vi vill göra mer av dessa goda förutsättningar. Mer, mer, mer. Artister och publik ska åka norrut i stället för söderut, säger Mirka Siwek.
Nya möten
När Kuriren träffar Mirka Siwek och Louise Nordgren har värkarna precis startat. Nästa helg föds bebisen de burit ett tag.
Nordica jazz and art festival är namnet på Luleås nya musikfest. En jazzfestival där artister och besökare ges tolkningsföreträde när musiken ska artbestämmas.
Mirka Siwek och Louise Nordgren har olika bakgrund och ingång i musiken, men en gemensam käpphäst.
– Det behövs scener för möten mellan olika konstarter. Ytterst handlar det om att våga ställa frågan: vad betyder jazz för mig? Jag tycker att det verkar vara ett behov som kommit från många olika håll de senaste åren. Titta till exempel på föreningen Kluster som jobbar mycket med improvisationsmusik och Nydanat som skapar nya arenor, säger Louise Nordgren.
Gamla fördomar
Förändringsarbete handlar delvis om att syna historieskrivningen i sömmarna. Louise Nordgren och Mirka Siwek vill bredda berättelsen där "riktig jazz" per definition är sprungen ur Det Manliga Geniet. Draget till sin spets, men likafullt en fördom som fortfarande spökar i musiklivet.
– Det är dags att återerövra begreppet jazz, jazzen tillhör oss alla.
Behöver jazzen återerövras, har den varit erövrad?
– Var man inte med i USA på 60-talet, drack alldeles för mycket, rökte och var av ett visst kön – då verkar det som att man inte kan veta vad jazz är. Lite så är det faktiskt. Men att inte kvinnor har funnits i jazzhistorien är i mångt och mycket en myt. Man raderar ut dem för att göra plats för andra, säger Louise Nordgren.
Hon är styrelseledamot i föreningen Impra som arbetar för att bredda normerna och lyfta fram improvisationsmusiker av kvinnligt kön.
Kvinnor i jazzen
En programpunkt som ligger arrangörerna varmt om hjärtat är Women in jazz, ett storband med musiker från Norrbotten, Nordnorge och Uleåborg, som avslutar festivalen på lördagskvällen. Orkestern framför verk av den finska tonsättaren Outi Tarkiainen. Strax före står Rebecka Törnqvist på scenen, som senast för två år sedan gästade länet i en turné med Norrbotten Big Band.
Ambitionen har varit att även öppna festivalen för närliggande musikgenres och andra konstarter. I år lyfts popakter, hiphop, graffiti, videokonst, poesi och dans fram. Nordica jazz and art festival blir ett slags manifest för en genre i rörelse, där korsningar ger spänst och motverkar stagnation.
– Det finns så många möjligheter: stora och små ensembler, poetiska inslag och visuella uttryck. Men förändringsarbete tar tid, ju mer som händer desto bättre, säger Mirka Siwek.
Toffelgig
Valet av lokal – nybyggda Clarion hotel sense – är aningen okonventionellt. Kanske inte ur ett internationellt perspektiv, men helt klart en ny typ av kulturarena i Luleå. Jazzföreningens samarbete med landstinget, Norrbottensmusiken, EU-projektet Music on top, Kulturens hus, Svensk jazz och inte minst hotellet har varit avgörande. Besökaren får tillgång till akter på tre scener, vilket kräver digra förberedelser i en byggnad vars kärnverksamhet inte är kulturevenemang.
Även här har Mirka Siwek en tydlig vision.
– Jag stod utanför Kulturens hus, tittade över gatan och tänkte: Sheraton New York. Jag har varit på flera stora jazzkonferenser där, med så kallade toffelgig. Musikerna bor på hotellet, traskar runt i tofflor, möts och spelar tillsammans. Jag minns att jag åkte tre–fyra trappor och hann träffa alla de stora jazzmusikerna. Det är inspiration för mig. Vår festival kan bli Luleås Sheraton, New York.