Ny i kvarteret

Vem är du, eller förresten: hur vill du beskriva dig själv? Ha, frågan fick mig att skratta och stirra ut i luften. Jag är så många personer att jag på den senaste tiden har börjat döpa dem. Fast jag är inte schizofren, bara hypokondriker. Till vardags tror jag att andra uppfattar mig som karismatisk, självsäker och kanske rolig ? om än bara för alla tokiga saker jag säger som ingen annan skulle komma på att kläcka. Men när jag är ensam eller med min partner så är jag psykiskt sjuk: utbränd, manodepressiv och en del andra diagnoser. Själv skulle jag säga ?sjuk? före allt annat. I bloggvärlden är jag emellertid den jag väljer att vara. Jag har fem bloggidentiteter skilda från varandra. En blogg pratar om det vardagliga: om husdjur, heminredning och TV-program. En annan är en indirekt kommunikation med mina vänner. En tredje är en loggbok över ett projekt som pågår nu. En fjärde är en mer rumsren sexblogg än den femte: Förvirrad, förtvivlad, förtappad. Där skriver jag som Linnéa. Linnéa är den av alla mina bloggpersonligheter som är ärligast och närmast mig själv, helt enkelt för att bloggen är anonym. Varför kallar du dig Linnéa Mikaku? Linnéa är namnet på en av de mest underbara människorna i min bekantskapskrets. Mikaku är japanska och anknyter till mitt intresse för Japan. Dessutom är dess betydelse intimt knutet till min verkliga person. Jag tycker om spänningen i det. En känsla av att vara anonym, men inte omöjlig att komma på spåren. Är du så personlig som du verkar, alltså är din blogg Sanningen? Ja. Förr var jag sämre på att hålla mig anonym på internet. Jag var mer omogen i mitt skrivande då och förstod inte hur tankar om mitt liv lämnade ut personliga detaljer om andras liv ? detaljer de ville hålla privat. Detsamma gäller fortfarande i livet utanför datorn. Jag lämnar gärna ut personliga detaljer om mig själv och upptäcker för sent att det gör andra människor obekväma. Ibland vågar jag dock inte skriva hela sanningen. Vissa detaljer om mitt sexliv vågar jag inte gå ut med även om jag vill. Jag är ständigt rädd för att en läsare ska kommentera att jag är sjuk i huvudet för det jag behöver för att fungera sexuellt, och därför händer det att jag censurerar. Vad som däremot aldrig händer är att jag hittar på saker som inte har hänt. Jag ljuger heller aldrig om mina känslor. Du har bloggat sedan 1996, ångrar du något du skrivit? Nej. Ibland har jag använt bloggandet för att manipulera vänner, och det är ingenting jag är stolt över men jag ångrar det inte. Jag har lärt mig att kommunicera med mina vänner direkt nu istället för att skrämma livet ur dem med olycksbådande bloggningar ? tror jag. Vilka vill du helst ska läsa det du skriver? ?Vanliga människor?. Min dröm är nämligen att bli accepterad, även om jag har förstått sedan länge att det nog blir svårt. Jag vill leva i ett samhälle där jag får prata om japansk porr, andningslekar, smisk och latex på samma sätt som andra får prata om vad BDsM-människor kallar för ?vaniljsex?. Eller där psykisk sjukdom är en lika legitim anledning att vara hemma från jobbet som influensa. Eftersom det är ont om sådana forum i dag hoppas jag att en och annan som läser min blogg stannar upp och ser människan bakom, utan att förfasas över livet hon lever. Är det därför du skriver, för att få folk att förstå din värld? Jag skriver mest hela tiden. Jag har alltid uttryckt mig bättre i skrift än i tal och har skrivit i hela livet. Ibland går det långt mellan gångerna och då känner jag ett behov att skriva. Jag har tangenter under mina fingrar flera timmar om dagen varje dag. Jag skriver på min bok, bloggar, chattar och mailar. Om jag inte skrivit på länge känner jag mig vilsen och stressad över att jag inte har nystat upp allt trådtrassel som tankarna utgör ?obehandlade? i mitt huvud. Gör som ungefär 100 andra dagliga läsare och följ Linnéas blogg på: http://mikaku.blogspot.com/ Yran höjer dock ett varningens finger för att innehållet kan upplevas som stötande.