Ny dramatik på scenen
Men man bedrar sig.
När Norrbottensteatern och regissören Niclas Pajala ger sig i kast med uppsättningen av David Vikgrens nyskrivna pjäs Hem - urpremiär nästa lördag - sker det i det som till synes är ett kalt scenrum, med bara antydan till scenografi och med sparsmakad rekvisita.
Men allt är skapat för pjäsen. Scenograf är Mona Blombäck.
Publiken sitter på stolar placerade direkt på golvet, nära spelplatsen. Inga gradänger där publiken kan sitta som i trappsteg, inget tittskåp därframme som scen.
- Så brukar det ju för det mesta se ut på teatern, det är så vi tänker oss att det ska vara. Men jag har svårt för den där slutna formen, tycker att den passar bäst för musikaler och opera, vill något annat. Kanske en större närhet mellan skådespelarna och publiken, säger Niclas Pajala.
Han är född och uppvuxen i Luleå och avslutade sina registudier på Dramatiska Institutet i Stockholm för några år sedan. Sedan dess har han mest ägnat sig åt radioteater, skrev och regisserade bland annat Toivos kosmos som blev förra årets julkalender i radion.
Norrbottensteaterns beställning av en nyskriven pjäs gick till honom som regissör och till dramatikern David Vikgren samtidigt.
- Jag känner David och vi har jobbat tillsammans tidigare. Jag litar på honom och på vad han skriver, så det var lätt att tacka ja till uppdraget. Anledningen till att vi fick frågan var att teatern ville ha en pjäs skriven och regisserad av två unga norrbottningar, vi fick alltså inga direktiv om vad pjäsen skulle handla om.
Hem utspelar sig på tre platser. Tre berättelser om utsatthet i stängda rum flätas ihop, avlöser varandra - uppbrutet, fragmentariskt.
Många beröringspunkter
En man ligger i en sjukhussäng, vaktas av en kvinna när plötsligt en pojke dyker upp i rummet. En kvinna och en man hålls fångna i ett annat rum, vaktade av en barnsoldat. Två pojkar på flykt i ett annat rum, en annan plats. Tillsammans bildar de en berättelse i ett rum.
- För mig som regissör har den stora frågan varit hur allt hänger ihop. Det finns ett samband, men det är inte helt logiskt. Det handlar inte om någon ekvation som går att lösa, däremot finns det många beröringspunkter, repliker och händelser som går igen pjäsen igenom, säger Niclas Pajala, som beskriver pjäsen som gåtfull och märklig.
Han är förtjust i David Vikgrens text, som bygger på språket och inte innehåller några scenanvisningar. Som regissör har han valt att gå emot gåtfullheten, vill inte mystifiera, i stället konkretisera så långt det är möjligt.
- Människorna i pjäsen befinner sig i absurda sammanhang, någonstans i ett gränsland mellan verklighet och galenskap. Texten inbjuder till stilisering och nästan koreografiska lösningar, men jag har valt att skapa riktiga situationer, men med viss förhöjning.
Niclas Pajala, som började se teater aktivt i början av 90-talet, har vuxit upp med en norrbottnisk teatertradition som har inneburit stor lokal förankring i valet av repertoar.
- Jag är så fruktansvärt less på det eviga ältet, schablonbilden av Norrbotten som jag setts uttryckas på scen under alla mina år i Luleå. Ofta har den sortens dramatik skapats av människor från annat håll, som tror att vi vill bekräftas. Det intresserar mig inte.
Inställningen förenar Niclas Pajala och David Vikgren, som i en intervju här på kultursidan förra lördagen sade sig vilja problematisera det "vi" som det ofta talas om i den rådande norrbottniska teatertraditionen.
- Jag är inte heller intresserad av teater som en slags underhållningscentral. Teater är viktigare än så och frågan blir ännu viktigare nu när vi har ett kulturklimat där själva begreppet kultur blivit så extremt omfattande och luddigt och där allt som inte är självgående läggs ner. Hem är annorlunda för Norrbottensteaterns estetik, inte minst för att berättelsen är satt i en större kontext och inte bara handlar om tillvaron i Norrbotten, säger Niclas Pajala.
Skådespelarna Åsa Widéen, Ingemar Raukola och Johan Rönneholm gör de åtta rollerna.
Andra kullen från teaterhögskolan
Åsa Widéen tillhörde den andra kullen teaterhögskoleelever i Luleå och gick ut 2001. Sedan dess har hon arbetat på Göteborgs stadsteater, haft en roll i regissören Ronny Danielsons En midsommarnattsdröm i Malmö, spelat med i Ernst Billgrens TV-serie AK3, arbetat på Dramaten och Parkteatern i Stockholm.
Intresserad av samtidsdramatiken har hon också sökt sig till Teater Bhopa i Göteborg och Teater Terrier i Malmö. Intresset förde henne nu också tillbaka till Luleå.
- Jag försöker att se och läsa så mycket nyskriven dramatik som möjligt. När Niclas skickade mig manus kände jag direkt att jag ville vara med. David Vikgrens pjäs är så rik på så många sätt - det handlar om ett förhöjt språk, poetiskt och avskalat, lite i samma stil som Jon Fosses och Lars Noréns dramatik. Påminner på ett sätt om en enda lång dikt.
- För mig som skådespelare är Hem en utmaning, pjäsen har så många skikt. Texten kräver en exakthet och en väldig närvaro och ger mig ingen möjlighet till startsträckor. Både kropp och huvud måste vara med hela tiden, annars funkar det inte, säger Åsa Widéen.
Så jobbar vi med nyheter