Ny bok: Guldgruva för den som gillar skrymt

Böckerna täcker in olika områden, ord och begrepp som berör fiske, vatten och väder, ordspråk och natur har behandlats, och i min hand har jag nu den senaste i raden, nämligen en ordbok eller snarare en slags uppslagsbok om övernaturliga väsen och händelser. Den har titeln Manalaisitten kirja/Andarnas bok, och stoffet presenteras alltså på både meänkieli och svenska. Winsa har fått sitt material via en stor mängd intervjuer, ingenting bygger på skriftliga källor. I det tankeväckande förordet skriver Winsa att boken är folkets egen berättelse om "den osynliga världen", man får upplysningar om allehanda övernaturliga väsen som troll, jättar, vittran, huldror och skogsrån men också om hur man med hjälp av mer elller mindre magiska metoder botar sjukdomar på människor och djur. Myrpiss är bra hudmedicin och förbättrar svag syn om man låter myran kissa i ögonen (!). Kvastar ska bindas medsols annars kan det gå illa, när spillkråkan hackar på husgaveln är det ett dödsvarsel, och ser man svartmaskar på skaren får man inte döda dem, ty det är lyckolarver. Berättelserna om mörksens makter dominerar fullständigt, djävlar och demoner tycks ständigt hemsöka Nordkalotten, bara en enda person säger sig ha sett en ängel. Winsa för en intressant diskussion om problemen att översätta ord om andeväsen och riter från ett språk till ett annat. Att översätta det konkreta "mänty" till "tall" vållar inga bekymmer. Men det är svårt att flytta över mer eller mindre fantastiska begrepp inom folktron från ett språk till ett annat. Samer, tornedalingar och svenskar har inte alltid en gemensam föreställningsvärld. Så vad är det man översätter, frågar sig Winsa. Är till exempel "haltia" detsamma som "vittra"? Men genom att boken återger uppgiftslämnarnas berättelser kring en lång rad av dessa mystiska upplevelser, kan läsaren av sammanhanget bättre förstå vad ord som "pingelorm" och "varseldoft" betyder. Ja, frågorna blir många inför dessa märkliga ålderdomliga föreställningar. Hur mycket etnologisk kunskap krävs för att sena tiders barn ska få en någorlunda korrekt uppfattning om gråtande mylingar, om nåjder med djävlar i speciella burkar eller om osynliga demoner som önskar en död och förbannelse? För den språkligt och kulturhistoriskt intresserade har boken stort värde, och den är en verklig guldgruva för oss som gillar att läsa om allsköns skrymt. Konstnären Inga-Britt Uusitalo från Pajala har illustrerat boken med naivistiska teckningar.

Ny bok: Guldgruva för den som gillar skrymt

Språkforskaren Birger Winsa, bördig från Kainulasjärvi, numera universitetslektor vid Stockholms universitet, har på Meänkielen förlaaki detta år givit ut en rad ordböcker gällande meänkieli-svenska.