Ny bok: Väsentliga frågor om biståndets effekter

Thörn ställer åtskilliga, mycket väsentliga frågor om bistånd i sin bok, och han vet onekligen vad han talar om. Biståndsverksamhet tillhör de ideologiska fält där smärre slag utkämpas och alliansregeringen lyckas göra inställda bistånd till vissa länder till en förmodad frihetsseger. Kanske är det så, kanske ligger själva fenomenet oåtkomligt bak en rosa slöja av god vilja som omöjliggör rationell debatt. Det handlar ju inte om någon enkel välståndsexport, utan om att med riktade åtgärder bäst kunna bidra till en civilisationsprocess och ett välståndsbygge som utgår från mottagarens villkor, inte från den givande statens. Nicaragua är ju det vanliga sydamerikanska eländet. En korrupt regim störtas 1979 och Somoza förvisas till den soptipp han aldrig borde ha lämnat. USA slår in på sin sedvanliga, fullständigt obegåvade, utrikespolitik och utrustar mördarbanden Contras att förfölja småbönder och allt som liknar institutionellt uppbygge. USA fälls faktiskt i Internationella domstolen i Haag för sitt agerande men vägrar naturligtvis att betala det utdömda skadeståndet. Så ser bakgrunden ut, stort hjälpbehov, svaga statliga strukturer, starka motsättningar och främmande makts inblandning. Boken blandar minnesbilder, historiska översikter, dokumentära beskrivningar och diskussioner. Det hela blir ganska tätt och utomordentligt detaljerat. Det senare säkert intressant för alla som har direkt koppling till den här typen av verksamhet, för en bredare läsekrets är det omsorgsfulla redovisandet måhända inte fullt så fängslande. Det som är sympatiskt är den öppet redovisade osäkerheten om vilka arbetssätt och metoder som lämpligast brukas i biståndsprojekt. Hur utvärderar man resultat, hur stämmer man av förväntningar och motförväntningar? Det handlar om umgänge mellan nord och syd, mellan fattig och rik och åtskilliga kulturmöten som inte alltid är självklart harmoniska. Mest spännande är Thörns skildringar från själva platsen, ögonvittnesbilderna av kamp, förhoppningar och besvikelser. Gruvsamhället Mina el Limóns, där man karlägger människornas tillvaro, blir levande och Thörn gör sina jämförelser mellan gruvdriften där och den i Malmfälten. Thörns slutsatser, i bokens sista del, är inte särskilt optimistiska. Alla beter sig som systemens fångar, hjälparen talar över huvudet på den hjälpte, som i sin tur inte ser sina egna blinda fläckar. Effekter tycks svåra att mäta, svårigheterna desto lättare att kartlägga. Hur får man egentligen en brukbar hälsoforskning att fungera i ett fattigt land? Frågan tycks lika viktig att ställa nu, som för tjugofem år sedan, när projektet startades.