Ny Bok: Problem är till för att lösas

Att vara lösaktig kan med ett barns logik betyda att man är bra på att lösa problem. Det är vad Lillibeth är i Charlotte Westlöfs debutbok för barn.

Kultur och Nöje2008-12-19 06:00
Under hösten har det duggat tätt av böcker utgivna på norrbottniska förlag. En av dem är barnboken Majsan och Lösaktiga Lillibeth om två unga flickor någonstans i Piteåtrakten. Den är skriven av en debutant, mångsysslaren och smeden Ann-Charlotte Westlöf som kommer ut på eget förlag. Majsan och Lillibeth är av omslagsbilden att döma en sex-sju år sådär, gluggarna är stora och glada. Lillibeth är en Pippi Långstrumpkaraktär, som åker runt i en husbuss med sin styvpappa Jorma. Han är en snäll typ, även om det nog inte är helt fiffigt att dottern aldrig hinner gå i skolan och varken kan läsa eller räkna. Men det ordnar sig ändå för hon är lösaktig, som tolkat genom ett barns logik betyder "kan lösa problem." De hon löser är handfasta men det görs med metoder i gränslandet för det lovliga. Den nyvunna vännen Majsan, bofast på orten, får till exempel rådet att lägga hundskit på okamratliga klasskamratens stol. Att Lillibeth ofta samtidigt ställer till med problem är det centrala för drivet i berättelsen. Inget oroar dock denna Pippi i Norrbotten, för har man god självkänsla och stöd hemifrån, vet man att det alltid finns råd. Det låter skojigt och är det ibland när dramatiken tätnar och författaren ägnar sig åt gestaltning. Men oftare ändå blir boken, som med ett adjektivfyllt och beskrivande språk har klassiska nybörjarproblem, förutsägbar. Westlöf lutar sig också mot en konventionell form, en rad av tablåer med äventyr, vilken kan tyckas enkel men som kräver en bra undertext. Här är den svag, och att flickorna är tuffa lyfter berättelsen inte mer än de enskilda äventyrens innehåll. Samtidigt är berättelsen också helt realistisk. Tjejer som leker med risk att skadas eller bryter mot normer blir, som Lillibeth, utanför. Men när författaren inte problematiserar fenomenet, utan låter det leva på ytan som en bok om kaxiga flickor, blir boken mest samtidsmässigt korrekt, och utan fördjupning av karaktärerna, faktiskt lite tråkig. Det allra fräschaste är istället illustrationerna. De är gjorda i ett slags collageteknik med manipulerade svartvita fotografier. Det ger boken nutidskänsla trots de drag av 1960-tal som finns i historierna. Men att skriva barnbok är en stor konst och Westlöf borde kanske ha låtit sitt manus malas genom rutinerade förlagskvarnar. Någonstans tror jag nämligen att det finns en större och närmare berättelse hos författaren än den här.
Ann-Charlotte Westlöf Majsan och Lösaktiga Lillibeth ElleWeez förlag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!